Sann allergi till dentala material är sällsynt (<1%), men reaktioner uppstår. Det är viktigt att skilja allergi från toxicitet, biverkningar, eller psykogena reaktioner.
Lokala anestetika (Amider: Lidokain, Artikain, Mepivakain, Bupivakain)
- Sann allergi (Typ I hypersenlighet): Extremt sällsynt. Urtikaria, angioödem, bronkospasm, anafylaxi.
- Mer vanligt: Vasovagal synkope (rädsla/nål), adrenalin biverkningar (takykardi, tremor), toxisk overdoser (CNS: kramp; CV: arytmi).
- Konserveringsmedel (metylparaben) eller antioxidans (natrium metabisulfit) allergi möjligt i flerdosflaskor (sällsynt).
- Ester-anestetika (prokain, tetrakain) – högre allergipotential (PABA-metabolit); sällan använda i tandvård.
Restaurativa material
- Amalgam (silver): Kvicksilverkänslighet (typ IV fördröjd kontaktdermatit – orala lichenoida läckor). Patch-test bekräftar.
- Komposit harsar: Metakrylat monomerer (HEMA, TEGDMA, Bis-GMA) – kontaktallergi (typ IV) hos tandvårdspersonal mer än patienter. Symtom: brännande, ulceration, cheilit.
- Glasjonomer / RMGI: Polyakrylsyra, HEMA – liknande sensibiliseringspotential.
- Nickel (i vissa legeringar, ortodontrådar): Vanlig kontaktallergen (10–15% av kvinnor).
Diagnostik & hantering
- Detaljerad anamnes: tidpunkt, symtom, tidigare exponeringar.
- Patch-testning (hudläkare/allergolog) för typ IV.
- Skin prick / specifik IgE för typ I (anestetika).
- Materialsubstitution: alternativt anestetikum (annat amid), keramik/komposit utan HEMA, nickel-fria legeringar, guld.
- Dokumentera i journal; varna alla vårdgivare.
De flesta "allergier" är inte immunologiska. Korrekt diagnos undviker onödig undvikande.
