Papillomvirus är små, DNA-baserade virus som vanligtvis inte utgör någon allvarlig hälsorisk. Det vanligaste symptomet är vårtor. Idag har över 100 olika stammar av papillomvirus identifierats, vilka kan påverka en rad olika djurarter – från fisk till människor. Virusen är dock artspecifika och kan endast överföras mellan djur av samma art. Människor kan exempelvis inte utveckla vårtor genom kontakt med ett infekterat djur.
Vårtor uppstår oftast hos yngre djur med omogna eller försvagade immunsystem och utgör främst ett kosmetiskt problem snarare än ett medicinskt. Behandlingen innebär i regel att man helt enkelt låter vårtorna gå sin naturliga gång tills de försvinner av sig själva.
Bovint papillomvirus orsakar vårtor hos nötkreatur, vanligtvis kring huvud, hals och axlar. Vårtorna utvecklas ungefär åtta veckor efter att kon blivit smittad, oftast via ett sår eller skada i huden. Kalvar, det vill säga nötkreatur under två års ålder, är mest mottagliga för viruset. Hos kor äldre än två år är det däremot ovanligt med vårtor.
Ett effektivt sätt att begränsa smittspridningen är att isolera det infekterade djuret från besättningen.
Hästar kan smittas av ekvint papillomvirus samt av vissa bovina papillomvirus. Omogna djur under två år löper störst risk att drabbas. Vårtor kan uppträda på nosen, läpparna, ögonlocken, könsorganen, juvret eller till och med inne i öronen. De försvinner normalt utan någon medicinsk behandling och gör i övrigt inte hästen sjuk.
Förutom att isolera smittade hästar är det också viktigt att rengöra och sterilisera utrustning noggrant innan den används på andra djur, eftersom viruset kan överleva på redskap och andra föremål.
Canint papillomvirus ger upphov till vårtor, vanligtvis i en ung hunds mun och svalg. Även om vårtorna kan störa hundens förmåga att tugga och svälja är de i övrigt ofarliga. Äldre hundar kan ibland utveckla enstaka vårtor i anslutning till slemhinnor.
Sjukdomen sprids från hund till hund och har en inkubationstid på en till två månader. Den drabbar oftast nyfödda eller unga valpar och överförs antingen via direktkontakt med en smittad hund eller via en kontaminerad miljö. Valpar är därför extra känsliga och bör hållas borta från smittade djur och riskfyllda miljöer.
Sjökor är kända för att ha ett mycket effektivt och välutvecklat immunsystem, men har ändå visat sig vara mottagliga för papillomvirus. Smittade djur kan utveckla vårtor kring läppar och ansikte. Eftersom sjukdomen normalt drabbar djur med försvagat eller omogent immunsystem är detta förvånande, vilket står i motsats till sjökornas annars starka immunförsvar.
Därför studeras framför allt Homosassa-sjökor noggrant av veterinärer och forskare för att öka kunskapen om papillomvirus i stort. Förhoppningen är att få en bättre förståelse för hur viruset fungerar och därmed kunna utveckla metoder för både behandling och förebyggande åtgärder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online