Mässlingviruset – även kallat rubeolaviruset – är ett patogen som orsakar mässling, en mycket smittsam infektionssjukdom som framför allt drabbar barn. Tack vare omfattande vaccinationsprogram har förekomsten av mässling minskat dramatiskt i industrialiserade länder, men sjukdomen dödar ändå uppskattningsvis fyra miljoner barn världen över varje år.
Viruset "växer" genom att replikera sig, alltså skapa kopior av sig självt. Liksom alla virus kan det inte göra detta på egen hand – för att kunna föröka sig måste det först hitta en värd och lyckas infektera en cell. Här nedan förklarar vi hur smittan sprids, hur viruset tränger in i cellerna och hur dess tillväxt ser ut över tid.
När barn som bär på mässling hostar eller nyser kan de mikroskopiska slemdroppar de utsöndrar innehålla mässlingvirus. Utanför människokroppen kan viruset förbli smittsamt i flera timmar. Det tar sig in i kroppen via luftvägarna, där det infekterar cellerna i slemhinnan. Därifrån vandrar det vidare till lymfknutorna och infekterar vissa vita blodkroppar, som sedan transporterar det ut i hela kroppen. Idag finns ingen specifik behandling mot mässling – vårdinriktningen fokuserar istället på att lindra symtomen och förebygga komplikationer.
I virusets hölje finns två proteiner som lurar våra celler att släppa in det. Det första är ett protein som kallas HA, en förkortning av hemagglutinin. HA:s form och struktur gör att det kan binda till en receptor vid namn SLAM, som sitter i membranet hos vissa vita blodkroppar. Normalt fyller SLAM-receptorn helt andra funktioner, men HA-proteinet passar den som en nyckel i ett lås. När HA dockar med SLAM utlöses en process som släpper in viruset i cellen. Väl där kapar viruset cellens maskineri för att massproducera kopior av sig självt.
Utan begränsande faktorer ökar mässlingvirusets tillväxt exponentiellt. Varje cell som infekteras av ett enda virion kan bilda ett stort antal nya virus, vilket gör att viruspopulationen ökar snabbt. Så snart immunsystemet upptäcker viruset inleder det dock en motattack. I praktiken växer därför viruspopulationen exponentiellt endast under infektions tidiga skede.
Mässlingviruset är ett enkelsträngat RNA-virus, vilket innebär att dess genetiska information kodas i en enda RNA-sträng (ribonukleinsyra) i stället för DNA. Det är även negativt orienterat (negativ sense), vilket betyder att dess RNA-genom inte direkt kodar för protein. Istället fungerar virusets RNA-genom som mall för syntesen av en komplementär RNA-sträng, som sedan översätts till proteiner av värdcellens maskineri. Dessa proteiner omdirigerar värdcellens inbyggda mekanismer så att de används för att tillverka fler mässlingvirus.
Virusets RNA-genom skyddas av ett litet proteinskal som kallas kapsid. Kapsiden omges i sin tur av ett membran som kallas hölje, och ur detta hölje sticker de avgörande HA-proteinerna samt fusionsproteinerna ut – de proteiner som gör det möjligt för varje virus att infektera nya celler.
Epidemiologi handlar i viss mening om ytterligare en aspekt av viral tillväxt – hur ett virus (eller annat sjukdomsalstrande agens) sprids genom befolkningen. En genomgången infektion ger livslång immunitet. När sjukdomen väl blivit endemisk i ett område efter det initiala epidemiska utbrottet är därför den stora majoriteten av den vuxna befolkningen immun, oftast för att de överlevt en sjukdomsepisod i barndomen. Viruset tenderar därmed att smitta varje ny generation tidigt i livet, och de som överlever får permanent immunitet.
Viruset har – såvitt man vet – inget djurreservoar, vilket innebär att det i teorin skulle vara möjligt att utrota det helt genom vaccination. I praktiken skulle detta dock kräva mycket hög vaccintäckning globalt och är därför en betydande utmaning.
Enligt en rapport från 2010 i Virology Journal tros mässlingviruset ha en gemensam förfader med rinderpestviruset, ett patogen som infekterar nötboskap. Detta tyder på att viruset möjligen spred sig från djur till människa någon gång i historien, för att därefter anpassa sig till att enbart infektera människor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online