Vattkoppor (varicella) har vanligtvis milda symtom, men kan orsaka allvarliga komplikationer hos spädbarn och vuxna. Sedan det första vattkoppsvaccinet godkändes i USA år 1995 har rutinvaccinationen avsevärt minskat antalet vattkoppsefall samt relaterade sjukhusinläggningar och dödsfall.
Vattkoppsvaccinet tillverkas av en försvagad form av varicella zoster-viruset – den organism som orsakar vattkoppor. Eftersom viruset är levande men försvagat utvecklar kroppen ett skydd utan att sjukdomen bryter ut i full skala.
The Advisory Committee on Immunization Practices (ACIP) rekommenderar att vårdpersonal alltid administrerar vacciner enligt den injektionsväg, plats, dos och antal doser som anges av vaccintillverkaren. Att följa dessa anvisningar är avgörande för att vaccinet ska ge optimalt skydd.
Levande försvagade vacciner – bland annat vaccin mot vattkoppor, mässling, påssjuka och röda hund – ska injiceras subkutant, det vill säga under huden, och inte in i muskeln.
Om vattkoppsvaccinet av misstag ges intramuskulärt, alltså in i muskeln i stället för under huden, rekommenderar ACIP att dosen ändå betraktas som giltig. Även om vaccinet inte gavs exakt enligt rekommendationerna behöver patienten alltså inte få en ny dos för att vara skyddad mot sjukdomen.
Den som administrerat vaccinet bör anmäla felet till Institute for Safe Medication Practices (ISMP) – en federalt certifierad patientsäkerhetsorganisation som övervakar medicineringsfel och tar fram rekommendationer för att förebygga liknande fel i framtiden. Genom att rapportera incidenter bidrar vårdpersonal till att förbättra vaccinationssäkerheten över lag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online