Vattkoppor – symtom, smitta och behandling

Vattkoppor är en infektionssjukdom som orsakas av varicella zoster-viruset (VZV). Sjukdomen var förr en av de vanligaste barndomssjukdomarna, men är idag betydligt mindre utbredd tack vare det förebyggande vaccin som blev tillgängligt 1995. Vattkoppor är dock fortfarande mycket smittsamt, och du bör alltid kontakta läkare om du misstänker att du eller ditt barn har drabbats.

Smittvägar

Vattkoppor är högt smittsamt och sprids enkelt från person till person. Smittan överförs dels genom direktkontakt med vätskan från blåsorna, dels via luftvägarna när en smittad person hostar eller nyser. Det räcker alltså med att vistas i samma rum som en smittad person för att riskera att bli infekterad.

Smittsam period

En person med vattkoppor är smittsam redan ett till fem dagar innan något utslag eller blåsor syns, och den smittsamma perioden pågår sedan i ytterligare fem till tio dagar. Från tidpunkten för smittotillfället kan det dessutom ta upp till tre veckor innan den smittade personen visar några symtom alls. Det gör sjukdomen särskilt svår att begränsa, eftersom den kan spridas utan att någon vet om att hen bär på viruset.

Blåsor och ärr

Det klassiska symtomet på vattkoppor är ett kliande utslag bestående av små blåsor. Utslagen börjar vanligtvis på överkroppen och huvudet innan de sprider sig till resten av kroppen. Vissa blåsor går sönder och blir öppna sår, vilket kan leda till ärrbildning om de inte får läga i fred. Det är därför viktigt att undvika att klia eller peta i blåsorna.

Andra symtom

Utöver utslagen kan vattkoppor åtföljas av influensaliknande symtom som feber, frossa, halsont och huvudvärk. Symtomen är oftast som allvarligast hos spädbarn, vuxna och personer med nedsatt immunförsvar. Den högsta risken för komplikationer gäller det ofödda barnet – gravida som smittas bör därför omedelbart kontakta vården.

Förebyggande och behandling

Personer som haft vattkoppor betraktas i regel som immuna mot framtida infektioner. Det amerikanska smittskyddsorganet CDC rekommenderar att alla vaccinerar sig mot vattkoppor, med undantag för gravida kvinnor. När väl sjukdomen har brutit ut finns ingen specifik behandling – kroppen behöver helt enkelt tid att läka, såvida inte komplikationer uppstår. Däremot kan konventionella lindrande åtgärder användas, exempelvis febernedsättande läkemedel och kalaminlotion som lindrar klådan. Kontakta vården om febern blir hög, om blåsorna visar tecken på infektion eller om du tillhör någon riskgrupp.