Levern är ett stort körtelorgan som sitter i övre högra delen av buken. Detta kärlrika organ renar blodet från skadliga gifter och bearbetar eller producerar näringsämnen som är nödvändiga för kroppens alla funktioner. Hepatit betyder inflammation i levern och kan orsakas av virus, läkemedel eller alkohol. Vid hepatit försämras leverns funktion, vilket gör att gifter ansamlas i blodet och därmed i hela kroppen. Utvecklas sjukdomen till ett allvarligt kroniskt stadium kan det leda till omfattande ärrbildning i levern (cirros), leversvikt, levercancer eller till och med död.
Hepatit A är en smittsam leverinfektion som orsakas av hepatit A-virus. Smittan överförs via livsmedel och vatten som förorenats med avföring. Typiska symtom är allmän sjukdomskänsla, illamående och kräkningar, smärta i övre högra delen av buken, nedsatt aptit, viktminskning, muskelvärk, låg feber, klåda i huden, mörkfärgad urin, diarré (främst hos barn) samt gulsot, det vill säga gulaktig hud och ögonvitor. Symtomen brukar utvecklas två till sex veckor efter smittan och debuten är ofta plötslig, vilket gör att sjukdomen lätt förväxlas med maginfluensa. Endast ett blodprov kan bekräfta om du har hepatit A. Permanent leverskada är ovanligt, men sjukdomen kan i vissa fall bli farlig, särskilt för äldre och svaga individer. Har du en gång haft hepatit A blir du immun mot viruset och behöver aldrig mer oroa dig för att insjukna igen.
Hepatit B är en annan infektionssjukdom i levern som sprids genom kontakt med blod eller kroppsvätskor från en smittad person, till exempel vid oskyddat samlag eller via infekterade nålar. Symtomen omfattar trötthet, aptitlöshet, illamående och kräkningar, smärta i övre högra delen av buken, mörkbrun urin, ledvärk och gulsot. De visar sig vanligtvis ungefär tolv veckor efter smittan. Utvecklas hepatit B till ett kroniskt stadium kan det leda till omfattande skador på leverns struktur och funktion, levercancer eller till och med döden. De flesta som återhämtar sig från hepatit B utvecklar livslång immunitet mot viruset.
Hepatit C sprids framför allt genom direkt kontakt med infekterat blod. Många smittade uppvisar inga symtom alls förrän en leverskada har hunnit utvecklas flera år senare. Tidiga symtom kan vara lindrig feber, värk i muskler och leder, illamående, aptitlöshet och ömhet i övre högra delen av buken. När leverskadan väl har uppstått tillkommer ofta uttalad trötthet, illamående och kräkningar, låg feber, aptitlöshet samt återkommande och bestående gulsot. En mindre andel patienter blir spontant fria från viruset inom sex månader, men det ger ingen varaktig immunitet. Personer med kronisk hepatit C bär på viruset resten av livet och kan smitta andra.
Hepatit D, även kallat deltavirus, kan inte föröka sig eller orsaka skada utan att hepatit B-virus finns i kroppen. Sjukdomen drabbar alltså endast personer som redan har hepatit B, oftast i dess kroniska form. Smittspridningen sker på samma sätt som vid hepatit B, via blod och kroppsvätskor. Tidiga symtom är trötthet, ledvärk, illamående, aptitlöshet, lindrig feber och smärta i övre högra delen av buken. Senare tillkommer ofta gulsot. Patienter med akuta episoder av hepatit B och D kan återhämta sig med tiden, men vid kronisk hepatit D-infektion kan cirros, det vill säga ärrbildning i levern, utvecklas.
Hepatit E överförs på samma sätt som hepatit A, via mat och vatten som kontaminerats med avföring från en smittad person. Var därför extra noggrann med mat och dryck när du reser i områden där viruset förekommer. Efter smittan tar det vanligen mellan två veckor och två månader innan symtomen bryter ut. Dessa inkluderar låg feber, trötthet, muskelvärk, illamående och kräkningar, aptitlöshet, viktminskning, smärta i övre högra delen av buken, bleka avföringar och mörk urin. Gulsoten uppträder ofta först efter att de övriga symtomen avklingat, medan viktnedgången kan bestå.
Hepatit G, även kallat GB-virus C, är den senast upptäckta hepatitvarianten och sprids via blod. Patienter som behöver återkommande blodtransfusioner, till exempel på grund av blodsjukdomar, samt njursjuka som genomgår långvarig dialys löper ökad risk att smittas. Infektionen är oftast mild och kortvarig. Det saknas ännu säkra bevis för att hepatit G orsakar allvarliga komplikationer, men likt hepatit C kan den i svåra fall möjligen leda till leverskador.
Toxisk hepatit är en leverinflammation som orsakas av läkemedel. Symtomen är huvudvärk, illamående och kräkningar, aptitlöshet, förstorad lever, kliande hud och utslag, feber, ömma muskler, gulsot, mörk urin och lerfärgade avföringar. Skadan uppstår ofta efter flera månaders användning av vissa preparat eller vid överdosering av läkemedel som innehåller paracetamol, exempelvis smärtstillande och febernedsättande medel. Kvinnor drabbas oftare än män och äldre löper högre risk än yngre. I de flesta fall lägger sig inflammationen inom några dagar till veckor efter att det orsakande läkemedlet har avbrutits.
Begränsa ditt alkoholintag, eller ännu hellre avstå helt från alkohol, för att skydda din lever. Normalt bryter levern ner alkoholens gifter så att de kan lämna kroppen, men vid stora mängder hinner den inte med, vilket med tiden leder till skada. Symtom på alkoholhepatit är illamående och kräkningar, nedsatt aptit, smärta och ömhet i övre högra delen av buken, låg feber, yrsel och förvirring, ascites (vätskeansamling i bukhålan) samt gulsot. Har patienten endast lindriga symtom kan leverinflammationen läka med tiden. Har däremot cirros redan utvecklats går sjukdomen över i leversvikt.
Kontakta vården om du får symtom som gulsot, mörk urin, långvarig trötthet eller smärta i övre högra delen av buken. Ett enkelt blodprov kan visa vilken typ av hepatit du har. Kom också ihåg att det finns vaccin mot både hepatit A och B – och eftersom hepatit D endast uppträder tillsammans med hepatit B skyddar B-vaccinet även mot hepatit D. Att vaccinera sig och undvika riskbeteenden är det bästa sättet att skydda levern på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online