Vad händer efter att viruset har tagits upp av cellen?

När ett virus har trängt in i en lämplig värdcell påbörjas en rad noggrant samordnade händelser som tillsammans utgör virusets livscykel. Här går vi igenom de viktigaste stegen – från att virusets arvsmassa frigörs till att nya infektiösa viruspartiklar lämnar cellen.

Avkapsling: arvsmassan frigörs

Virusets genetiska material är skyddat av ett hölje – antingen ett proteinskal (kapsid) eller ett viralt membranhölje. Efter att viruset tagits upp i cellen måste detta hölje tas bort genom en process som kallas avkapsling (uncoating). Först då exponeras virusets arvsmassa så att den kan läsas av och användas av cellens maskineri.

Replikation: många kopior av arvsmassan skapas

Nästa steg är replikation. Med hjälp av värdcellens replikeringsmaskineri syntetiseras ett stort antal kopior av virusets arvsmassa. De enzymer och faktorer som krävs för denna process kodas oftast av virusets egen arvsmassa, men processen drivs fullt ut med hjälp av cellens resurser.

Transkription och translation: virala proteiner produceras

Det replikerade virusgenomet fungerar därefter som mall vid transkription, det vill säga när virala RNA-molekyler syntetiseras. Dessa RNA-molekyler har två viktiga roller:

• De kan fungera som budbärar-RNA (mRNA) som översätts till virala proteiner.
• De kan tjänstgöra som mallar för ytterligare replikation av virusgenomet.

Translationen av de virala RNA-molekylerna ger upphov till alla de proteiner som viruset behöver för replikation, montering och frisättning av nya viruspartiklar.

Montering: nya viruspartiklar byggs ihop

När de virala proteinerna har producerats kan de antingen montera sig själva eller interagera med de nysyntetiserade arvsmassorna för att bilda kompletta, infektiösa viruspartiklar. Denna montering sker på särskilda platser i värdcellen som kallas monteringsplatser eller "virala fabriker".

Frisättning: viruset lämnar cellen

För att fullborda sin livscykel måste de nybildade viruspartiklarna lämna den infekterade cellen så att de kan nå nya celler. Det finns två huvudsakliga frisättningsmekanismer:

• Knoppning (budding): Den nybildade viruspartikeln knoppar ut genom värdcellens membran och får därvid ett yttre membranhölje.
• Cellys (cellsprängning): Värdcellen sprängs (lyseras) och släpper ut de nya viruspartiklarna i den extracellulära miljön.

Spridningen fortsätter

Så snart de nya virusen har frisatts från cellen kan de inleda nya infektionsrundor genom att tränga in i andra mottagliga celler. På så sätt sprids infektionen vidare inom värdorganismen, eller överförs viruset till helt nya värdar. Att förstå dessa steg i virusets livscykel är avgörande både för utvecklingen av antivirusläkemedel och för vaccinforskning.