När en människa närmar sig slutet av livet måste ofta svåra beslut fattas. Även om det är familjen som har ansvaret för att fatta dessa beslut, behöver vårdpersonalen vara väl förtrogen med de frågor som kan uppstå. Detta gäller i synnerhet inom äldreomsorgen och på vård- och omsorgsboenden.
Vårdpersonal måste alltid ta ställning till om patienten har ett levande testamente. Detta dokument ger personen möjlighet att skriva ner sina önskemål om vården, ifall hen inte längre skulle kunna tala för sig själv. Reglerna kring levande testamenten varierar mellan olika delstater – i vissa fall är dokumentet endast bindande om det har bevittnats av notarius publicus. I samtliga delstater gäller dock att testamentet måste ha skrivits och undertecknats av patienten innan hen förlorade sin beslutsförmåga. Om ett giltigt levande testamente finns registrerat på vårdboendet är vårdpersonalen skyldig att följa de önskemål som anges där.
I vissa fall kan patienter lagligt utse en familjemedlem att fatta vårdrelaterade beslut åt dem. För att möjliggöra detta krävs en varaktig fullmakt för hälso- och sjukvård. Den utsedda personens ska då konsulteras i alla väsentliga vårdfrågor, inklusive frågan om att koppla bort respirator eller annan livsuppehållande behandling. Har ingen fullmaktshavare utsetts och patienten fortfarande är vid sina sinnens fulla bruk, bör vårdpersonalen rekommendera att ett sådant dokument upprättas i tid.
När patientens tillstånd försämras kan hen välja att övergå till hospicevård i stället för att stanna kvar på vårdboendet. Enligt organisationen Education for Physicians on End-of-Life Care vill fler än 80 procent av patienterna dö i sitt eget hem. Hospicevård kan därför ges antingen i patientens hem eller i en mer hemliknande miljö. Vårdpersonalen kan presentera detta alternativ för patientens anhöriga när den kurativa behandlingen inte längre kan hjälpa patienten.
Vårdpersonal på vårdboenden som arbetar med patienter i livets slutskede fattar ofta beslut rörande palliativ vård. Denna form av vård syftar till att lindra patientens smärta och obehag, även när sjukdomen inte längre kan behandlas. Utöver smärtlindring och medicinsk teknisk utrustning kan palliativ vård också omfatta psykologiskt och existentiellt stöd – både för patienten och för dennes anhöriga.
Vissa patienter får livsuppehållande behandling, exempelvis respiratorvård, för att hållas vid liv. Medan yngre och stabilare patienter i vissa fall kan trappas ner från sådan utrustning, avlider patienter i livets slutskede oftast kort efter att behandlingen avslutats. Beslutet att avbryta livsuppehållande behandling måste diskuteras noggrant med patientens familj, särskilt med de anhöriga som har laglig beslutsrätt för patienten. Finns inga anhöriga tillgängliga, är det vårdpersonalens ansvar att fatta beslutet utifrån vad som bedöms vara bäst för patienten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online