Det är mycket osannolikt att en person som har förklarats hjärndöd kan överleva i sexton timmar eller längre efter att den konstgjorda livsuppehållande behandlingen har avslutats.
När en person förklaras hjärndöd innebär det att alla funktioner i hjärnan har upphört permanent och oåterkalleligt. Detta omfattar även hjärnstammen, som styr kroppens grundläggande livsuppehållande funktioner såsom andning, hjärtverksamhet och blodtrycksreglering. Hjärndöd anses i de flesta länder vara juridiskt likställt med döden, oavsett om hjärtat fortfarande slår.
Utan hjärnstammens funktioner kan kroppen inte upprätthålla andningen på egen hand. När den konstgjorda ventilationen upphör slutar syretillförseln till kroppen, vilket snabbt leder till att även hjärtverksamheten upphör.
Hjärtmuskeln har dock en viss förmåga att arbeta autonomt tack vare sina egna pacemakerceller, vilket innebär att hjärtat i vissa fall kan fortsätta slå en kort tid – ofta bara några minuter till någon timme – efter att respiratorn stängts av. Utan syre försämras dock hjärtfunktionen snabbt och oåterkalleligt.
Det är värt att notera att ryggmärgsreflexer, såsom rörelser i armar eller ben, ibland kan observeras hos hjärndöda patienter. Dessa reflexer är inte tecken på medvetande eller återhämtning, utan beror på att ryggmärgen delvis kan fungera självständigt utan hjärnans styrning.
Sammanfattningsvis gör den totala och irreversibla förlusten av hjärnfunktioner det praktiskt taget omöjligt för en hjärndöd person att överleva sexton timmar efter att livsuppehållet kopplats ur. Kroppen är helt beroende av konstgjord ventilation för att hålla organen syresatta, och utan denna stödbehandling inträder cirkulatoriskt stopp inom kort tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online