Den senaste stora pestepidemin i England ägde rum i London under åren 1665–1666. Utbrottet, som ofta kallas "den stora pesten" (Great Plague of London), krävde uppskattningsvis runt 100 000 människoliv – motsvarande ungefär en fjärdedel av stadens befolkning vid den tiden.
Pesten spreds snabbt genom de trångbodda och ohygieniska kvarteren i det tidiga moderna London. Sjukdomen orsakades av bakterien Yersinia pestis, som överfördes till människor via loppor som levde på råttor. Under epidemins värsta period dog tusentals människor varje vecka, och många flydde från staden för att undkomma smittan.
Utbrötet 1665–1666 blev det sista större pestutbrottet i Englands historia. Efter detta minskade pestens förekomst kraftigt i landet. Orsakerna till nedgången diskuteras fortfarande bland forskare, men faktorer som förbättrad hygien, ändrade råttbestånd och ökad isolering av smittade personer tros ha spelat en viktig roll.
Intressant nog sammanföll slutet på epidemin med den stora branden i London i september 1666. Branden förstörde stora delar av stadens träbebyggelse, vilket indirekt bidrog till att eliminera många av de smittkällor och levnadsförhållanden som gynnat sjukdomens spridning.
Även om utbrottet 1665–1666 var det senaste stora, hade pesten funnits i England sedan digerdöden anlände till landet år 1348. Under tre sekler återkom sjukdomen i vågor och skördade liv över hela landet, men inget senare utbrott nådde någonsin samma skala som den ursprungliga digerdöden eller den stora pesten i London.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online