
Inom medicinen definieras döden som den irreversibla upphörandet av alla biologiska funktioner. I praktiken innebär detta att hjärtat slutat slå, lungorna upphört att andas och hjärnan upphört att fungera. Först när samtliga dessa funktioner har upphört betraktas personen som både juridiskt och medicinskt död.
Det finns flera metoder som läkaren använder för att avgöra om en person har avlidit:
En av de första kontrollerna är att undersöka pulsen. Avsaknad av puls tyder på att hjärtat slutat slå och att blodcirkulationen upphört.
Läkaren lyssnar också efter andningsljud. Om ingen andning kan konstateras har lungorna slutat fungera.
För att bedöma hjärnans funktion kan läkaren använda ett elektroencefalogram (EEG), som mäter hjärnans elektriska aktivitet. Vid total avsaknad av aktivitet – så kallad hjärndöd – räknas även hjärnan som permanent upphörd att fungera. Hjärndöd är en erkänd dödsdefinition och fastställs genom noggranna kliniska undersökningar, ofta utförda vid två separata tillfällen.
När alla livsviktiga funktioner har upphört förklarar läkaren personen vara död. Läkaren utfärdar därefter ett dödsbevis – ett juridiskt dokument som anger tidpunkt, datum och orsak till dödsfallet. Dödsbeviset krävs för bland annat begravning, bouppteckning och andra administrativa ärenden som följer efter ett dödsfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online