P-piller består av två typer av tabletter: aktiva tabletter som innehåller hormoner som förebygger graviditet, samt inaktiva tabletter – så kallade placebos – som enbart innehåller verkningslösa ämnen. Båda typerna ser likartade ut, men de aktiva tabletterna innehåller något mycket viktigt: de verksamma ingredienserna.
Placebopiller, alltså den sista veckans tabletter i ett typiskt p-pillerkur, ser nästan identiska ut jämfört med de aktiva tabletterna, även om de ofta skiljer sig åt i färg. Placebopiller ska tas under den vecka då du har mens. De innehåller verkningslösa ämnen som inte påverkar kroppen alls och finns endast med som en påminnelse, så att du inte glömmer bort att påbörja en ny förpackning följande vecka.
Många moderna preparat ersätter dock delar av eller hela placeboveckan med tabletter som innehåller järntillskott eller lågdosöstrogener, vilket kan bidra till färre besvär och lägre risk för järnbrist.
Fyllnadsämnen används för att ge tabletten volym och stadga. Eftersom den verksamma ingrediensen i de flesta tabletter är extremt liten tillsätts fyllnadsämnen för att ge tabletten en praktisk storlek som gör den lättare att hantera och svälja. Vanliga fyllnadsämnen, även i placebopiller, är cellulosa, sockerarter, laktos, vassle, majsstärkelse och jäst.
Bindemedel hjälper till att hålla ihop tabletten så att den inte faller sönder. De binder samman tablettens olika ingredienser på samma sätt som ett ägg binder samman ingredienserna i en kaka under bakningen. Vanliga bindemedel är xantangummi och naturliga hartser.
Sönderfallsämnen gör att tabletter, inklusive placebopiller, kan lösas upp effektivt i magen. Vanliga sönderfallsämnen är krosppovidon och gellangummi.
Beläggningar, exempelvis schellack, används för att hindra tabletten från att börja lösas upp redan i munnen eller matstrupen, samt för att patienten inte ska smaka eller känna lukten av tablettens ingredienser. De flesta tabletter, däribland de flesta placebopiller, är belagda med schellack.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online