Från gammal folktro som gått i arv genom generationer till avancerade medicinska ingrepp – det finns en rad olika metoder för par som har bestämt sig för att vilja få en pojke eller en flicka att försöka påverka sitt barns kön. Även om det saknas vetenskapligt stöd för många av dessa teorier, väljer vissa par ändå att följa dem.
Det finns många folkliga myter kring valet av barnets kön. Enligt vissa av dessa ska rött kött, salt mat och läsk öka chansen att få en pojke, medan fisk, grönsaker och sötsaker sägs gynna en flicka. Vissa samlagsställningar, till exempel stående ställning, tros öka möjligheten att få en pojke, medan missionärsställningen ryktas ge fler flickor. Andra myter hävdar att avslappnade och nöjda par alltid får flickor, medan oroliga och stressade par är mer benägna att få pojkar.
Ericsson-metoden separerar X- och Y-spermier genom en filtreringsprocess. Därefter paras en spermie med Y-kromosom med ett ägg för att få en pojke, eller en spermie med X-kromosom med ett ägg för att få en flicka. Silverman Center for Gender Selection uppger att metoden är 70–72 procent effektiv.
IVF/PGD-metoden innebär att ägg tas ut från kvinnan och befruktas med mannens spermier i ett laboratorium. Embryonas kön kontrolleras efter celldelningen, och endast embryon av önskat kön återförs till modern. Enligt Silverman Center for Gender Selection är framgångsfrekvensen för denna teknik hög.
Vissa naturliga metoder för könsval påstår sig bygga på vetenskaplig forskning, men det finns lite som tyder på att de faktiskt är tillförlitliga. Shettlesmetoden, som publicerades av Landrum B. Shettles år 1970 i artikeln "Factors Influencing Sex Ratios", bygger på teorin att spermier med X-kromosom är starkare än sådana med Y-kromosom och därför överlever längre. Eftersom en spermie med Y-kromosom krävs för att få en pojke, rekommenderar metoden samlag nära ägglossningen, när Y-spermier har störst chans, om paret önskar en pojke.
Whelanmetoden bygger också på tajming av samlaget, men förespråkar helt motsatsen till Shettlesmetoden: paret uppmuntras ha samlag fyra till sex dagar före ägglossningen för att få en pojke. Att dessa två metoder direkt motsäger varandra belyser deras bristande tillförlitlighet.
Vissa par väljer att följa könsvalstekniker baserade på astrologiska diagram. Enligt denna metod bör ett par som önskar en pojke ha samlag på natten, helst vid halvmåne, samt försöka bli gravida på udda dagar i månaden med kvinnans huvud pekande mot norr. Önskas en flicka kräver den astrologiska metoden istället samlag på eftermiddagen, på jämna dagar i månaden och vid fullmåne.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online