Ursprungligen genomfördes graviditetstester genom att urin från en misstänkt gravid kvinna injicerades i en honkanin, mus eller groda. Efter 24 till 48 timmar avlivades djuret, varefter äggstockarna undersöktes med avseende på blödande folliklar – ett tecken på att humant koriongonadotropin (HCG) fanns i urinen. Senare ersattes denna metod av ett enklare test baserat på latexpartiklar belagda med HCG samt HCG-antiserum, vilket kortade ned processen till minst fyra timmar.
Även om latexagglutinationstestet inte längre används i klinisk praktik, banade vetenskapen bakom metoden väg för de färgbaserade graviditetstester som används idag.
Ta ett morgonurinprov från patienten, helst dagens första urin.
Påbörja analysen inom 12 timmar. Därefter bryts HCG ner och provet ger inte längre ett tillförlitligt resultat.
Centrifugera urinprovet i 3 000 varv per minut i tre minuter.
Överför överståendet – det övre skiktet av urinprovet – och tillsätt HCG-antiserum. De exakta mängderna anges i anvisningarna för det kit som används. Antiserumet kan härröra från kanin, människa eller mus.
Blanda urinen och HCG-antiserumet noggrant.
Inkubera provröret i en timme i ett vattenbad inställt på 37 grader Celsius, motsvarande kroppstemperatur. Under inkuberingen binder antiserumet till eventuellt HCG som finns i urinprovet.
Ta ut provröret ur vattenbadet och tillsätt den HCG-belagda latexsuspensionen. Mängden avgörs även här av vilket kit som används. Skaka suspensionen ordentligt innan prov tas upp för att säkerställa korrekt dosering.
Blanda provet och latexsuspensionen grundligt och inkubera på nytt i vattenbadet i två timmar.
Ta ut provröret ur vattenbadet.
Centrifugera provröret i 3 000 varv per minut i två minuter.
Ta ut provröret ur centrifugen och jämför dess utseende med den positiva kontroll som medföljer testkitet. Ett grumligt provrör tyder på graviditet, medan ett klart provrör tyder på att patienten inte är gravid.
Om HCG finns i urinen binder det antikropparna i antiserumet under den första inkuberingen. När den HCG-belagda latexsuspensionen sedan tillsätts finns inga fria antikroppar kvar att agglutinera partiklarna, vilket ger ett grumligt, homogent utseende – ett positivt resultat. Saknas däremot HCG i urinen binds latexpartiklarna av antikropparna, vilket efter centrifugering syns som en tydlig separation och ett klart provrör – ett negativt resultat. Jämförelsen med den positiva kontrollen är därför avgörande för en säker tolkning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online