Graviditeten följs genom att räkna veckor från första dagen av den senaste menstruationen. En normal förlossning – en så kallad terminsförlossning – sker någon gång mellan graviditetsvecka 37 och 42. Ett barn som inte förrän efter vecka 42 kallas postterm-fött, alltså övermoget. Uppskattningsvis är runt 10 procent av alla graviditeter i USA övergångna.
Efter vecka 40 fortsätter fostret att öka i vikt, så länge moderns moderkaka (placenta) förblir frisk och fungerar som den ska. Vid vecka 43 kan fostret ha hunnit växa så mycket att det vid födelsen klassas som makrosomiskt. Makrosomiska barn väger omkring 4 000–4 500 gram vid födelsen, och de kan vara för stora för en vaginal förlossning eller göra förlossningen extra svår.
Ett för stort barn riskerar att fastna i födelsekanalen, vilket kan leda till syrebrist, nervskador och benbrott – samt trauma för mamman. Vanligare är dock att moderkakan börjar åldras och inte längre orkar försörja det växande fostret. En åldrande moderkaka kan inte överföra tillräckligt med syre och näring, vilket innebär att postterm-barn med sämre fungerande moderkaka kan sluta gå upp i vikt – eller rentav börja gå ner i vikt.
Alla postterm-barn ser inte annorlunda ut än barn som föds i tid. De som gör det kan ha långa, smala armar och ben, lös hud över rumpen och låren, långa finger- och tånaglar samt tjockt och långt hår på huvudet. Många har också mindre mängder mjukvävnad, framför allt underhudsfett.
Efter den extra tiden i fostervattnet kan huden se torr och pergamentartad ut, med fjällande hudstycken, enligt Dr. Errol R. Norwitz, professor vid Yale University och författare till artikeln ”Patient Information: Postterm Pregnancy”. Navelsträngen och naglarna kan dessutom vara fläckiga av mekonium – barnets första avföring som lämnats ut i fostervattnet. Postterm-barn är oftast mer vakna än terminsfödda barn och känns ofta igen på sitt uppspärrade, storögda ansiktsuttryck.
Postterm-barn som uppvisar andningssvårigheter kan ha drabbats av komplikationer till följd av den långa graviditeten. Ansträngd andning kan tyda på postmaturitetssyndrom – även kallat fetalt dysmaturitetssyndrom – eller mekoniumaspiration.
Postmaturitetssyndrom uppstår när fostrets tillväxt hämmas av en dåligt fungerande moderkaka, vilket bland annat kan leda till att navelsträngen kläms ihop. Förutom andningsproblem finns det en risk för långvariga neurologiska besvär hos dessa barn. Mekoniumaspiration innebär att fostret andas in avföringsämnen som finns i fostervattnet. Utöver andningsbesvär kan detta även ge upphov till livshotande infektioner.
Därför övervakas graviditeter som går över tid noggrant under slutskedet, och i Sverige rekommenderas oftast igångsättning redan runt vecka 41 för att minska riskerna för både barn och mamma. Har du frågor om din egen graviditet är det alltid bäst att kontakta din barnmorska eller läkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online