Det är inte möjligt att veta exakt hur gammalt ett foster är i det ögonblick du upptäcker att du är gravid. Graviditetens längd brukar dock uppskattas utifrån en tydlig utgångspunkt: första dagen av din senaste menstruation.
Graviditetsveckorna räknas enligt den så kallade gestationsåldern, som börjar räknas från första dagen av den senaste mensen – inte från själva befruktningen. Eftersom ägglossning och befruktning normalt sker cirka två veckor efter mensens första dag, är embryot eller fostret alltid ungefär två veckor yngre än vad graviditetsveckorna anger.
Med andra ord: när graviditetstestet visar positivt, vanligtvis i samband med att mensen uteblir, anger gestationsåldern ofta fyra till fem graviditetsveckor – medan det faktiska embryot bara är omkring två till tre veckor gammalt.
Anta att första dagen av din senaste menstruation var den 1 januari. Räknat från det datumet ökar gestationsåldern med en vecka i taget, oavsett när befruktningen faktiskt ägde rum. Om du upptäcker graviditeten i början av februari anger räkningen då ungefär fem graviditetsveckor, medan embryot i verkligheten är cirka tre veckor.
Det är viktigt att komma ihåg att gestationsåldern bara är en uppskattning. Beräkningen bygger på att mensen var regelbunden och att datumet för dess första dag stämmer, samt på att ägglossningen skedde ungefär två veckor in i cykeln. Faktorer som oregelbundna menscykler eller osäkerhet kring datum kan påverka resultatet.
För en mer exakt bedömning görs därför oftast ett ultraljud under graviditetens tidiga skede, i Sverige vanligtvis i anslutning till KUB-ultraljudet i graviditetsvecka 11–14. Genom att mäta fostrets längd kan barnmorskan eller läkaren då fastställa gestationsåldern och beräkna ett mer träffsäkert förväntat förlossningsdatum.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online