Strålningsformer som bär på tillräckligt med energi för att slå loss elektroner från deras atombanor kallas joniserande strålning. Alfapartiklar, röntgenstrålar och gammastrålar hör alla till denna kategori. Röntgenstrålning används i synnerhet inom en rad olika områden av barnmedicinen (pediatriken).
Röntgenundersökningar och datortomografi (CT) använder röntgenstrålar för att skapa bilder av interna strukturer, exempelvis skelettet, som läkaren inte kan undersöka direkt. Beroende på barnets tillstånd kan barn med cancer även behandlas med joniserande strålning i syfte att döda cancercellerna – denna metod kallas strålbehandling (radioterapi).
Diagnostisk röntgen och datortomografi innebär endast en mycket låg strålexponering, även om datortomografi generellt sett utsätter patienten för en högre dos än en vanlig röntgenundersökning. Strålbehandling använder en betydligt högre strålnivå än något av de diagnostiska förfarandena, eftersom målet är att skada och förstöra cancerceller.
Eftersom joniserande strålning kan skada celler och deras DNA har exponering för höga nivåer potential att öka patientens cancerrisk i framtiden. Enligt en artikel från 1998 i tidskriften "Pediatrics" löper barn som behandlats med strålbehandling större risk att utveckla sekundära cancerformer senare i livet. Detta är en av anledningarna till att stråldoser alltid ska noggrant avvägas vid behandling av barn.
Diagnostisk röntgen gör det möjligt för läkare att bättre bedöma och behandla vissa skador och sjukdomar hos barn, medan risken att utveckla cancer från den strålnivå som används vid dessa undersökningar är extremt låg. Strålbehandling innebär en högre exponering för joniserande strålning, men kan vara en livsviktig och effektiv behandling för cancerformer som hjärntumörer.
Även om risken är liten är joniserande strålning potentiellt mer skadlig för barnens växande celler och vävnader än för vuxnas. Enligt en uppskattning som citerats av den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) kan barn under 10 år vara flera gånger känsligare för samma dos. FDA rekommenderar därför att läkare undviker onödig strålexponering hos barn där det är möjligt och alltid håller doserna av joniserande strålning så låga som praktiskt möjligt.
Föräldrar kan bidra genom att ställa frågor till vårdpersonalen, till exempel om undersökningen verkligen är nödvändig, om det finns alternativa metoder utan strålning och vilka åtgärder som vidtas för att minimera dosen. En avvägd risk–nyttoanalys är alltid grunden när joniserande strålning används inom barnsjukvården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online