Det finns ingen vetenskaplig grund för påståendet att barn till kusiner i större utsträckning skulle födas med missbildningar. Forskning visar istället att risken för medfödda defekter endast är något högre för barn till kusiner i första ledet jämfört med barn till föräldrar som inte är släkt.
Medan den bakomliggande risken för medfödda defekter i befolkningen generellt ligger runt två till tre procent, ökar risken för barn till kusiner till ungefär fyra till sex procent. Det innebär att den absoluta ökningen är liten – och det är viktigt att komma ihåg att de allra flesta barn till kusinföräldrar föds friska och fullt normala.
Föreställningen att barn till släktingar skulle vara missbildade bygger sannolikt på att vissa ärftliga sjukdomar är vanligare bland personer som är besläktade. När båda föräldrarna bär på samma recessiva gen kan risken för att barnet får en genetisk sjukdom öka.
Samtidigt är dessa tillstånd relativt ovanliga, och skillnaden i risk mellan släktförälskade par och obesläktade par är betydligt mindre än vad många tror. Myten har dessutom förstärkts genom historien av sociala och kulturella föreställningar snarare än av medicinsk evidens.
Det är viktigt att komma ihåg att många olika faktorer påverkar ett barns hälsa, och genetiken är bara en av dem. Andra faktorer som spelar roll för barnets utveckling inkluderar:
• Miljöpåverkan under graviditeten
• Föräldrarnas livsstil, exempelvis kost, rökning och alkoholkonsumtion
• Tillgången till god mödra- och prenatal vård
• Moderns ålder och allmänna hälsa
Dessa yttre faktorer kan ofta ha minst lika stor betydelse för barnets hälsa som föräldrarnas släktskap. Sammanfattningsvis visar forskningen att barn till kusiner i de allra flesta fall föds helt friska, och att rädslan för missbildningar i detta sammanhang i stor utsträckning saknar vetenskapligt stöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online