Tyvärr händer det att äldre människor utsätts för försummelse, övergrepp eller bådadera. Försummelse av äldre innebär att de resurser som faktiskt finns tillgängliga för att hjälpa personen inte har utnyttjats. Det kan till exempel handla om att en äldre får undermålig vård i hemmet eller på ett vårdboende, trots att nödvändiga resurser är åtkomliga. När försummelse sker påverkas personens hälsa och välbefinnande – hen kan bli sjuk eller inte återhämta sig från en sjukdom eller skada på grund av vårdgivarens bristande omsorg.
Försummelse kan vara antingen aktiv eller passiv. Aktiv försummelse innebär att nödvändig vård medvetet hålls tillbaka. Passiv försummelse är däremot inte avsiktlig, utan beror oftast på förnekelse eller okunskap om vad den äldre personen behöver.
Självförsummelse kan uppstå när en person inte längre förmår ta hand om sig själv medicinskt, fysiskt eller psykiskt. Det omfattar situationer där personen inte äter ordentligt, inte håller hemmet tillräckligt varmt på vintern eller svalt på sommaren, eller inte tar sina läkemedel. Självförsummelse beror ofta på nedsatt kapacitet hos äldre, eller på psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar som gör det svårt att klara av de vardagsaktiviteter som krävs för att hålla sig ren, trygg och frisk.
Om du misstänker att försummelse pågår, besök den äldres hem eller boendet vid andra tider än dina vanliga besök – och fortsätt göra regelbundna besök. Enligt Prevent Elder Abuse inkluderar tecken på försummelse bland annat att personens hem försämras, att den äldres utseende och beteende förändras samt att vårdgivarens beteende förändras.
Titta runt efter insekts- eller skadedjursangrepp, felaktig hantering av mediciner (till exempel utgångna recept eller tomma flaskor), brist på vatten, mat eller värme, dålig sanitet, byggtekniska problem samt smuts, defekt vattenförsörjning eller allmänt förfall i bostaden. Dålig personlig hygien – smutsigt hår och naglar, smutsiga kläder – kan vara en annan indikator, liksom trycksår (medicinskt kallade decubitus), smutsiga förband, obehandlade frakturer, sår, mental förvirring, apati och att en kronisk sjukdom fortskrider trots att en vårdplan har upprättats. Notera även om hjälpmedel som rollatorer, glasögon eller tandproteser saknas.
Observera också hur vårdgivaren beter sig. Är hen överdrivet kritisk mot vårdpersonal och socialarbetare? Uttrycker hen frustration, ilska och utmattning? Har vårdgivaren isolerat patienten från familj och vänner? Verkar patienten lidande? Om patienten är deprimerad och gråter, vägrar äta, känns känslomässigt platt eller distanserad, eller uppvisar självdestruktivt eller regressivt beteende, kan dessa vara tecken på försummelse. Rädsla inför vårdgivaren är ytterligare en varningsflagga.
Ta del i planeringen av personens vård och lär känna vårdgivarna så att du får en bild av deras personlighet. Låt dem förstå att du följer situationen och vill vara delaktig.
Begär information om personens vård, till exempel journalhandlingar. Idealt sett bör du ha fullmakt (godo) för att kunna göra detta, men även utan fullmakt kan du ställa frågor. Om något verkar misstänkt och vårdgivaren inte samarbetar eller verkar dölja något för dig, kontakta en jurist och prata med patientens läkare.
Om du misstänker att en äldre person far illa eller utsätts för övergrepp, berätta för hens läkare eller kontakta Eldercare Locator på 800-677-1116 (USA). I Sverige kan du vända dig till kommunens äldreomsorg, vårdcentralen eller socialtjänsten – vid akuta situationer ring alltid 112. Det finns flera vägar att nå hjälp; det viktigaste är att du agerar och inte dröjer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online