Body Mass Index (BMI) är ett numeriskt värde härlett från en persons vikt och längd. Det fungerar som ett enkelt, billigt, icke-invasivt screeningverktyg för att kategoriseras viktstatus och flagga potentiella hälsorisker kopplade till undervikt, övervikt och fetma.
Definition & Formler
Metrisk: BMI = vikt (kg) ÷ längd² (m²)
Imperial: BMI = [vikt (lbs) ÷ längd² (in²)] × 703
Standardviktskategorier (Vuxna)
- Undervikt: BMI < 18,5
- Normalvikt: BMI 18,5 – 24,9
- Övervikt: BMI 25,0 – 29,9
- Fetma: BMI ≥ 30,0
Hur BMI används i vården
- Befolkningsövervakning: Folkhälsomyndigheter följer BMI-trender för att övervaka fetmaförekomst och allokera resurser.
- Klinisk riskbedömning: Vårdpersonal använder BMI som ingång till samtal om viktrelaterade risker: hypertoni, typ 2-diabetes, kardiovaskulära sjukdomar, vissa cancerformer, sömnapné, artros.
- Behandlingströsklar: Kliniska riktlinjer använder BMI-gränser för att rekommendera livsstilsinsats (≥25), läkemedelsbehandling (≥27 med komorbiditet eller ≥30), eller utredning för bariatrisk kirurgi (≥35 med komorbiditet eller ≥40).
Viktiga begränsningar
BMI skiljer inte på fett, muskler, ben eller vatten. Det kan:
- Överskatta fettandel hos muskulösa/atletiska individer.
- Underskattta fettandel hos äldre med sarkopeni eller de med "normalviktsfetma".
- Är inte lämpligt för: barn/tonåringar (använd CDC-percentiler), gravida kvinnor, elitidrottare, individer med signifikant ödem eller muskelatrofi.
För en komplett hälsoutvärdering måste BMI kombineras med midjemått, kroppscompositionsanalys (om tillgänglig), metaboliska blodprover och en grundlig anamnes.
