Det kan vara mycket svårt att känna igen ett krampanfall hos en nyfödd bebis. Faktum är att även erfarna experter ibland har svårt att upptäcka kramper hos det lilla barnet. Kramper utlöses av en avvikelse i hjärnans aktivitet, och i många fall lyckas läkarna inte fastställa någon specifik orsak till anfallet.
Hos nyfödda kan kramper bero på metabola störningar, det vill säga rubbningar i kroppens ämnesomsättning. En annan vanlig orsak är att blodtillförseln till hjärnan har äventyrats före eller under förlossningen, vilket kan leda till syrebrist och därmed utlösa krampanfall.
För föräldrar kan det vara skrämmande att se sitt nyfödda barn få ett krampanfall. Typiska tecken är att hela barnets överkropp rycks till i ryckvisa rörelser, och att hjärtfrekvensen plötsligt förändras. Eftersom symtomen kan vara diffusa är det viktigt att kontakta vården om du misstänker att ditt barn har kramper.
Enligt den amerikanska organisationen Epilepsy Foundation löper för tidigt födda bebisar större risk att drabbas av kramper än fullgångna barn. Dessutom gäller att bebisar som får kramper kort tid efter förlossningen oftare drabbas av allvarliga hälsoproblem senare i livet än de som får sina första kramper vid något senare ålder.
Nyfödda som drabbas av frekventa men korta kramper under sina första levnadsdagar kan ha en ovanlig genetisk sjukdom. Den bär det medicinska namnet benign familjär neonatal krampsjukdom. Tillståndet orsakas av en spontan mutation i barnets DNA och trots sitt dramatiska namn är prognosen ofta god.
Nyfödda som får kramper behandlas oftast med antikonvulsiva läkemedel, så kallade antiepileptika. De mest vanligt förekommande preparaten som ges till nyfödda barn är fenobarbital, fenytoin, lorazepam och diazepam. Behandlingen sker alltid under noggrann övervakning på sjukhus, där läkaren anpassar doseringen efter barnets vikt och tillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online