Pappan har bruna ögon, mamman gröna – och bebisen blå? Är han verkligen pappan?

Ja, det är helt möjligt enligt Mendels arvslära

Det kan kännas förvånande, men svaret är ja – ett barn kan mycket väl få en annan ögonfärg än någon av sina föräldrar. Detta förklaras av den klassiska mendeliska genetiken och hur dominanta och recessiva anlag ärvs vidare.

Så fungerar nedärvningen av ögonfärg

Ögonfärg styrs av gener som vi alla ärver i två kopior – en från vardera föräldern. Bruna ögon är ett dominant anlag, vilket innebär att en enda kopia av den bruna genen räcker för att personen ska ha bruna ögon. Blå ögon är däremot ett recessivt anlag – för att få blå ögon krävs det två kopior av den blåa genen, en från varje förälder.

Låt oss säga att pappan har bruna ögon eftersom han bär på anlaget för bruna ögon (B) tillsammans med ett dolt anlag för blå ögon (b). Mamman har gröna ögon, men hon kan också bära på det recessiva blåa anlaget utan att det syns. Om bebisen sedan ärver det blåa anlaget från både pappan och mamman får barnet två kopior av den blåa genen (bb) – och därmed blå ögon.

Därför kan pappan ha bruna ögon trots bebisen blå

Nyckeln ligger i att bruna ögon är dominerande. En person med bruna ögon kan alltså vara osedd bärare av anlaget för blå ögon. När båda föräldrarna vidareför detta dolda anlag till sitt barn blir resultatet ett blåögt barn – något som är helt naturligt och biologiskt fullt möjligt.

Så nej, bebisens blå ögon betyder alltså inte att pappan inte är den biologiske fadern. Nedärvningen av ögonfärg är mer nyanserad än många tror, och sådana här överraskningar är långt vanligare än man skulle kunna ana.