Det är helt normalt att nyfödda har ostadiga ögon eller ibland verkar skelna, men detta bör rätta till sig av sig självt inom de första fyra månaderna. Om barnets ögon fortfarande är felställda efter fyra månaders ålder kan det handla om ett ögonmuskelproblem som kallas skelning (strabismus). Skelning hindrar ögonen från att samarbeta, fokusera tillsammans och följa föremål i rörelse. Det finns två huvudtyper av skelning – inåtvänd och utåtvänd – och båda går lätt att behandla om de upptäcks i tid.
Esotropi innebär att ögonen vänds inåt, så att barnet ser ut att vara korsögt. Vissa spädbarn och småbarn ser ut att ha esotropi utan att faktiskt göra det. I takt med att ansiktsdragen mognar försvinner ofta intrycket av skelning av sig självt. Endast en undersökning hos en ögonläkare kan avgöra om barnet verkligen har esotropi.
Exotropi innebär att ögonen vänds utåt, ett tillstånd som ibland kallas utåtskelning. Det är mindre vanligt än esotropi. Barn med brett ansikte eller stort avstånd mellan ögonen kan se ut som om ögonen driver utåt, men en ögonläkare konstaterar ofta att barnet inte har exotropi.
Hur vet du om ditt barn har skelning? Ett enkelt sätt är att titta på foton där kamerablixten har använts. Hos friska ögon reflekteras blixten på samma plats i båda ögonen, oftast nära pupillens mitt. Hos ett barn med skelning sitter reflektionen inte på samma ställe i båda pupillerna. Om du ser skillnader mellan barnets ögon bör du boka en undersökning hos en ögonläkare.
Obehandlad skelning kan leda till latt öga, även kallat amblyopi. När ett barns ögon är felställda använder barnet bara ett öga åt gången för att slippa se dubbelt. Det oanvända ögat utvecklar då inte full synförmåga och börjar successivt stängas av på grund av underanvändning. I värsta fall kan det leda till blindhet på det drabbade ögat.
Skelning orsakas av ögonmuskler som är felplacerade eller har fel längd. Tillståndet kan ge sämre rumsuppfattning, klumpighet och lässvårigheter. Det kan också uppstå problem med blinkreflexen, vilket kan leda till torra, irriterade ögon och infektioner. Latt öga behandlas genom att tvinga barnet att använda det svaga ögat, exempelvis med glasögon eller en lapp över det friska ögat. I vissa fall krävs kirurgi för att korrigera ögonmuskeln – antingen genom att flytta muskelns fäste på ögongloben eller genom att justera muskelns längd för att uppnå rätt ställning på ögonen.
Ett annat ögonmuskelproblem hos barn är ptos. Vid ptos har muskeln som lyfter det övre ögonlocket inte utvecklats ordentligt, vilket gör att ögonlocket hänger. Tillståndet kan drabba ett eller båda ögonen. Eftersom ögonlocket täcker en del av ögat kan ett öga se mindre ut än det andra. Om tillståndet är allvarligt kan operation behövas för att lyfta ögonlocket.
Kontakta din barnavårdscentral (BVC) eller en ögonläkare om ditt barns ögon fortfarande verkar felställda efter fyra månaders ålder, om ögonen rör sig ryckigt eller om ett ögonlock hänger. Tidig diagnos och behandling ger bästa möjlighet för barnet att utveckla normal syn och god samverkan mellan ögonen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online