Öroninflammation i mellanörat, även kallad otitis media, är extremt vanligt hos spädbarn och småbarn. I vissa fall kan infektionen kräva mer omfattande åtgärder, som en operation, men för de flesta barn handlar det om en övergående sjukdom som är lätt att behandla.
Bakterier eller virus är de vanligaste orsakerna till öroninflammation, men ibland kan även allergier ligga bakom. I boken "What to Expect the First Year" skriver författarna Arlene Eisenberg, Heidi E. Murkoff och Sandee E. Hathaway att spädbarn är särskilt känsliga för mellanöroninflammation. Örontrumpeterna, som leder bort vätska och slemt från öronen ner mot näsan och halsen, är kortare hos ett spädbarn, vilket gör att bakterier lätt kan ta sig via dem in i mellanörat. Detta förstärks av att spädbarn tillbringar mycket tid liggande på rygg.
Spädbarns örontrumpeter ligger dessutom horisontellt i stället för vertikalt som hos vuxna, vilket ger sämre dränering. Den korta längden gör också att trumpeterna lättare blockeras. När vätskan inte kan rinna ut normalt samlas den och skapar en idealisk grogrund för infektionsframkallande bakterier.
Öroninflammation kan vara smärtsamt, och eftersom spädbarn inte kan berätta vad som plågar dem blir de ofta ovanligt griniga. Många barn drar eller gnuggar sig vid öronen när de har ont. Enligt Eisenberg, Murkoff och Hathaway kan smärtan ibland stråla ut till käken och göra det obehagligt att suga, varför barnet kan gråta under matningen.
Feber följer ofta med en öroninflammation, men inte alltid. Ibland uppvisar barn med öroninflammation illamående, kräkningar och nedsatt aptit. Många små barn visar dock inga tydliga symtom alls, och infektionen upptäcks först när läkaren tittar in i örat. Vid undersökning framstår en inflammerad trumhinna som röd och utspänd. Utan behandling kan trycket spränga trumhinnan, vilket leder till att var rinner ut i hörselgången.
Enligt författarna till "What to Expect the First Year" kräver öroninflammation medicinsk behandling och kan inte botas hemma. En barnläkare kan förskriva antibiotika för att bekämpa den bakteriella infektionen samt ett antiinflammatoriskt läkemedel för att minska svullnaden. Barnibuprofen eller paracetamol kan ges för att lindra smärta.
Avsvällande medel kan hjälpa till att öppna en blockerad örontrumpet och minska besvären från bihålorna, som ofta föregår och försvårar öroninflammationen, men dessa ska endast ges till spädbarn om de har förskrivits. Ibland förskriver läkaren också örandroppar. Värme mot örat, i form av varma kompresser eller en värmedyna på låg effekt, kan minska smärtan. Spädbarn eller småbarn med återkommande öroninflammationer kan behandlas med myringotomi – en mindre operation där infekterad vätska töms ur örat – eller med insättning av en liten dränageplast som leder bort vätskan.
Det finns ingen garanterad metod för att förebygga öroninflammation, men föräldrar kan vidta vissa åtgärder för att minska risken. Den första är god allmän hälsa, inklusive bra näring, gott om sömn och regelbundna läkarbesök. Amning i minst tre månader stärker nyföddas immunförsvar.
När barnet har förkylning kan det hjälpa att mata det i upprätt position och höja överkroppen under sömnen (lägg några kuddar under madrassen, aldrig i spjälsängen), så att sekret från bihålorna inte samlas i öronen. För barn med allergi kan avsvällande medel förebygga besvär från bihålorna – fråga alltid läkaren innan du ger något. Läkare anser inte att öroninflammation smittar genom direktkontakt, men barn som går på förskola verkar vara mer utsatta.
Ett främmande föremål i örat, yttre öroninflammation (simmaröra) och symtom på luftvägsinfektion kan likna en mellanöroninflammation, så det är absolut nödvändigt att uppsöka läkare för en korrekt diagnos. Allvarliga öroninflammationer kan leda till hörselnedsättning, därför är det viktigt att låta ditt barn få behandling så snart du märker symtom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online