Grupp B-streptokocker (GBS) är inte en smittsam sjukdomsalstrare. Bakterien ingår i stället i den naturliga bakteriefloran hos många friska människor – så kallade bärare eller personer som är "koloniserade" med bakterien – men kan ändå orsaka sjukdom om den lyckas passera kroppens blodbarriär. GBS kan överföras till spädbarn under förlossningen och kan även drabba äldre personer samt vuxna med ett försvagat immunförsvar.
Den här artikeln hjälper dig att förstå hur GBS orsakar sjukdom. Det är dock viktigt att komma ihåg att GBS inte är smittsamt, och att personer utöver nyfödda som insjuknar i GBS-symtom har blivit infekterade av streptokocker som redan fanns i deras egen kropp.
Enligt GroupBStrep.org finns GBS i nedre tarmen och/eller slidan hos upp till en tredjedel eller fler av alla vuxna. Eftersom GBS är en patogen som måste passera kroppens blodbarriär (det vill säga direkt infektera blodet) för att orsaka sjukdom, upplever dessa bärare inga symtom och kan dessutom inte överföra GBS till andra.
När GBS väl passerar blodbarriären – oavsett om det beror på graviditet eller förlossning, hög ålder eller nedsatt immunfunktion – kan bakterien orsaka sepsis (blodförgiftning) och andra infektioner, liksom hjärnhinneinflammation och lunginflammation.
Hos både nyfödda och vuxna kan GBS-infektion leda till flera olika infektioner, exempelvis sepsis, lunginflammation, urinvägsinfektioner och andra sjukdomar, inklusive hjärnhinneinflammation vid sen debuterande neonatal infektion och ibland hos vuxna.
Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) är GBS den vanligaste orsaken till både sepsis och hjärnhinneinflammation hos nyfödda, samt en av de vanligaste orsakerna till lunginflammation i denna grupp.
Det finns i huvudsak tre perioder då människor kan drabbas av GBS-infektion: under förlossningen, strax efter födseln (en vecka eller senare) samt under vuxen ålder, där graviditet är en av de vanligaste riskfaktorerna.
Bland äldre vuxna är det de som redan lider av allvarliga sjukdomar som löper ökad risk. Risken ökar med åldern, och enligt CDC löper även immobila personer och individer som bor på vård- eller omsorgsboenden ökad risk. Sjukdom med sen debut hos nyfödda är mindre vanlig än infektion i samband med födseln, och CDC anger att det inte är känt varför vissa spädbarn inte utvecklar GBS-infektion förrän en vecka eller mer efter födseln.
Eftersom tecknen på GBS-infektion hos nyfödda är välkända kommer spädbarn som uppvisar varningssignaler att testas för infektion på sjukhuset. Eftersom kolonisering av GBS är så vanlig, och eftersom GBS-sjukdom kan få allvarliga konsekvenser för nyfödda, rekommenderas det allmänt att gravida kvinnor testas för GBS-kolonisering. Detta gör det möjligt för läkarna att vidta förebyggande åtgärder under förlossningen.
När sjukdom misstänks – hos antingen en nyfödd eller en vuxen – genomförs tester för att bekräfta de specifika infektioner som orsakats av GBS samt själva bakterien, vilken måste odlas (växa fram i en laboratoriemiljö) för att diagnosen ska kunna fastställas säkert.
Det viktigaste och mest framgångsrika sättet att förebygga GBS-infektion hos nyfödda är att ge modern antibiotika under förlossningen. Detta sänker nivåerna av tarm- och vaginalbakterier under förlossningens gång, varefter nivåerna återgår till det normala när antibiotikakuren avslutats.
Medan allmänna sjukdomsförebyggande rutiner kan minska risken för GBS-sjukdom hos vuxna finns det för närvarande ingen metod som specifikt riktar sig mot att förebygga GBS hos vuxna. CDC rapporterar dock att forskning pågår kring ett GBS-vaccin. Eftersom GBS-sjukdom ger upphov till en rad olika infektioner behandlas dessa var för sig, oftast med en antibiotikakur.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online