Nyfödda barn drabbas ofta av flera olika medicinska tillstånd under sina första veckor, helt enkelt för att kroppen ännu inte vant sig vid livet utanför livmodern. De flesta av dessa tillstånd är ofarliga – exempelvis torr hud, vaggskorp och utslag – och försvinner vanligtvis i takt med att barnets immunförsvar blir starkare, utan att någon behandling behövs. Vissa tillstånd kräver dock medicinsk uppmärksamhet. Ett sådant tillstånd som kan motivera en sjukhusvistelse för en nyfödd är indirekt hyperbilirubinemi.
Hyperbilirubinemi innebär en ansamling av det kemiska ämnet bilirubin i kroppen. Bilirubin är en biprodukt som bildas när röda blodkroppar bryts ned. När levern kan utsöndra bilirubinet via gallan talar man om direkt hyperbilirubinemi. Kan levern däremot inte utsöndra ämnet, utan bilirubinet fortsätter att cirkulera fritt i blodet, rör det sig om indirekt hyperbilirubinemi.
Bilirubin har en gul pigmentering, vilket förklarar varför gulsot (ikterus) uppstår när nivåerna blir för höga. Hos nyfödda kallas tillståndet ofta ikterus neonatorum, nyföddhetsgulsot.
Hyperbilirubinemi visar sig vanligtvis hos nyfödda någon gång mellan 24 timmar och två veckor efter födseln, även om detta endast är ett genomsnitt. Som en tumregel gäller att ju tidigare gulsoten uppträder, desto allvarligare bedöms hyperbilirubinemin vara. Därför kontrolleras många nyfödda regelbundet för gulsot under de första dagarna efter förlossningen.
Bilirubin i små mängder orsakar i allmänhet inga problem. Stora mängder kan dock ansamlas i hjärnan, vilket i värsta fall kan leda till bestående hjärnskador, kramper eller bådadera. Detta allvarliga tillstånd kallas kärnikterus och är just därför höga bilirubinvärden alltid ska utredas och behandlas av vårdpersonal.
Det vanligaste symtomet på hyperbilirubinemi är gulaktig hud, beroende på bilirubinets pigmentering. Detta kan i vissa fall vara svårt att upptäcka, eftersom hudens färg förändras så gradvis att föräldrar och vårdgivare inte lägger märke till skillnaden. Hos barn med mörkare hudton kan dessutom den onormala färgen maskeras. Ett bra tips är att trycka försiktigt med fingret på barnets panna eller näsa – vid gulsot ser huden gulaktig ut där trycket släpper. Utöver den gulaktiga huden kan slöhet och dåligt sugande vid amning vara tecken på förhöjda bilirubinvärden.
När bilirubin inte kan utsöndras naturligt är den vanligaste metoden att avlägsna det ur kroppen att bryta ner det. Det gör man oftast med ljusbehandling (fototerapi), där barnet ligger under speciella lampor eller i ljustäcken. Ljusets våglängder omvandlar bilirubinet till former som kroppen lättare kan göra sig av med. Behandlingen är smärtfri för barnet och pågår vanligtvis bara några dagar.
Tillståndet kan dock ha flera olika orsaker, bland annat bröstmjölk. I sådana fall kan behandlingen innebära att amningen pausas under en kort period. I svårare fall kan blodtransfusion behövas, liksom behandling av en underliggande infektion som kan ha fått bilirubinnivåerna att stiga.
Nyfödda är helt enkelt inte lika fysiskt utvecklade som vuxna. Deras små leverar klarar ofta inte av att bryta ner bilirubinet i kroppen tillräckligt snabbt, varför det ansamlas i blodet. Dessutom återabsorberar nyfödda ibland bilirubin från tarmen innan det hinner lämna kroppen. Barnet producerar också mer bilirubin än en vuxen, eftersom röda blodkroppar bryts ned och nybildas i betydligt snabbare takt under den första tiden efter födseln.
Kontakta alltid BVC eller vården om du misstänker att ditt barn har gulsot, särskilt om gulsoten uppträder inom de första dygnen efter födseln eller om barnet verkar slött och inte vill äta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online