Bebis i säte – vad du behöver veta om sätesbjudning

Vad är en sätesbebis?

En sätesbebis är ett barn som inte ligger med huvudet nedåt i livmodern, utan med stjärten eller fötterna först. Detta kallas sätesbjudning. De flesta barn vänder sig till huvudläge av egen kraft runt graviditetsvecka 32–36, men hos en del ligger barnet kvar i säte ända fram till förlossningen.

Det finns tre huvudtyper av sätesbjudning:

• Ren säte: Barnets stjärt är nedåt och benen är utsträckta rakt upp mot huvudet. Detta är den vanligaste varianten.
• Fullständigt säte: Både stjärten och fötterna är nedåt och benen är böjda i knälederna.
• Ofullständigt säte (fotbjudning): Stjärten är nedåt och en eller båda fötterna pekar nedåt, närmast bäckenöppningen.

Hur vanligt är det att bebisen ligger i säte?

Sätesbjudning förekommer hos cirka 3–4 procent av alla graviditeter vid fullgången tid. Tidigare under graviditeten är det dock betydligt vanligare – runt vecka 28 ligger ungefär var fjärde barn i säte, men de flesta vänder sig själva under de följande veckorna.

Vad orsakar sätesbjudning?

Det finns ingen enskild orsak till att ett barn ligger i säte. Flera faktorer kan dock öka risken:

• Storlek på barnet: Barn som är stora för sin graviditetsvecka har svårare att vända sig.
• Flerlinggraviditet: Vid tvillingar eller flerlingar finns det mindre plats i livmodern, vilket gör sätesläge vanligare.
• Lågt sittande moderkaka: En moderkaka som ligger lågt i livmodern (placenta previa) kan hindra barnets huvud från att sjunka ner i bäckenet.
• Livmoderavvikelser: Vissa avvikelser, exempelvis en tvåhornig livmoder, kan öka risken för sätesbjudning.
• Tidigare sätesbjudning: Har du haft ett tidigare barn i säte är risken större att även nästa barn ligger i säte.
• Mängden fostervatten: Både för lite och för mycket fostervatten kan påverka barnets möjlighet att vända sig.

Vilka risker finns vid sätesbjudning?

Barn som ligger i säte har något ökad risk för vissa komplikationer:

• Prematur förlossning: Sätesbarn föds oftare innan fullgången tid.
• Låg födelsevikt: Risken för låg födelsevikt är något förhöjd.
• Kejsarsnitt: De flesta barn i säte föds med kejsarsnitt, eftersom vaginal förlossning anses mer komplicerad.
• Förlossningsskador: Vid vaginal förlossning i säte finns ökad risk för skador, exempelvis på armens nerver (plexus brachialis-skada) eller skallfrakturer.
• Navelsträngsproblem: Navelsträngen kan trilla ner i slidan före barnet (navelsträngsprolaps), vilket kräver akut insats.

Hur ställs diagnosen?

Sätesbjudning upptäcks oftast vid den rutinmässiga ultraljudsundersökningen, där barnets läge i livmodern syns tydligt. Under graviditetens senare del kan även barnmorskan eller läkaren känna efter buken och avgöra hur barnet ligger. Om det finns osäkerhet görs ett extra ultraljud för att bekräfta läget.

Kan man vända barnet manuellt?

Ja. Många sjukhus erbjuder så kallad yttre vridning (extern version) runt vecka 36–37. Där försöker en erfaren läkare med hjälp av händerna på magen vända barnet till huvudläge. Metoden lyckas i ungefär hälften av fallen och utförs under övervakning så att både mamma och barn mår bra.

Hur går förlossningen till?

Valet av förlossningsmetod beror på barnets exakta läge, mammans önskemål och vad personalen bedömer vara säkrast. I de flesta fall rekommenderas kejsarsnitt vid sätesbjudning. I vissa fall kan barnet dock födas vaginalt – detta kräver att förutsättningarna är goda och att förlossningen sker på ett sjukhus med erfaren personal inom sätesförlossningar.

Vilken prognos har ett barn i säte?

Med god vård under graviditeten och en väl planerad förlossning är prognosen för ett barn i säte i allmänhet mycket god. De allra flesta sätesbarn föds friska och får inga långvariga komplikationer.