Dödfödd – fosterdöd vid eller efter vecka 20 graviditet (USA-definition; vissa länder använder vecka 24) – är en förödande förlust som drabbar ~21 000 amerikanska familjer årligen. Att förstå orsaker och veta att stöd finns kan hjälpa att navigera sorgen.
Huvudorsaker
- Placenta problem: Ablation (förtidig lossning), insufficiens (dålig perfusion), infarkt.
- Navelsträngolyckor: Sanna knutar, prolaps, kompression, invickling.
- Fostermissbildningar: Genetiska (trisomier), strukturella (hjärta, neuralrör), metaboliska.
- Mödrainfektioner: Syfilis, CMV, toxoplasmos, parvovirus, malaria.
- Mödraförhållanden: Preeklampsi, kronisk hypertoni, diabetes, trombofilier, autoimmun sjukdom.
- Fosterstillastillväxt: Ofta placentaursprung.
I ~25–30 % av fallen identifieras ingen orsak trots grundlig utredning.
Utredning efter dödfödd
Rekommenderas: fosteroftops (mest informativ), placentapatologi, karyotyp/mikroarray, mödralabb (sköldkörtel, diabetes, trombofil, infektionsscreening). Detta informerar om återfallsrisk och framtida graviditetshantering.
Stödresurser
- Star Legacy Foundation: Forskning, utbildning, familjestöd. starlegacyfoundation.org
- March of Dimes: Sorgmaterial, NICU-familjestöd. marchofdimes.org
- Share Pregnancy & Infant Loss Support: Kamratgrupper, online-samhällen. nationalshare.org
- Perinatal palliativ vård program: Sjukhusbaserade, holistiskt stöd.
Klinisk anmärkning
Dödfödd är inte föräldrarnas fel. Sorg är individuell; professionell rådgivning hjälper många familjer att bearbeta förlusten och planera framtida graviditeter.
