Om pappan är Rh-positiv och mamman Rh-negativ kan barnet bli antingen Rh-positivt eller Rh-negativt. Vilket det blir avgörs av hur arvsanlagen från föräldrarna kombineras – och av pappans exakta genetiska uppsättning.
Rh-faktorn är ett protein (D-antigenet) som sitter på ytan av de röda blodkropparna. Har man proteinet är man Rh-positiv, saknar man det är man Rh-negativ. Anlaget för Rh-positivt är dominant, vilket innebär att en enda kopia räcker för att personen ska vara Rh-positiv. Rh-negativt är däremot recessivt och kräver två kopior av det negativa anlaget.
Mamman, som är Rh-negativ, har alltid två negativa anlag (genotyp dd). Pappan, som är Rh-positiv, kan ha antingen två positiva anlag (DD) eller ett positivt och ett negativt anlag (Dd). Det ger två möjliga scenarier:
Kombinationen Rh-positiv far och Rh-negativ mor är medicinskt relevant. Om fostret är Rh-positivt kan blod från fostret komma in i moderns cirkulation, till exempel vid förlossningen, och få henne att bilda antikroppar mot Rh-faktorn. Vid en senare graviditet med ett Rh-positivt foster kan dessa antikroppar bryta ner fostrets röda blodkroppar och orsaka så kallad hemolytisk sjukdom hos barnet.
Därför erbjuds i Sverige alla Rh-negativa gravida anti-D-profylax i graviditetsvecka 28–29, samt efter förlossningen om barnet visar sig vara Rh-positivt. Behandlingen förhindrar att mamman bildar antikroppar och skyddar därmed både det aktuella och framtida barn.
När pappan är Rh-positiv och mamman Rh-negativ blir barnet alltid Rh-positivt om pappan bär två positiva anlag, medan sannolikheten är 50/50 om han bär ett av varje. Exakt blodgrupp kan enkelt fastställas med ett vanligt blodprov hos vårdcentralen eller barnmorskemottagningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online