I medeltida Europa betraktades berusning som en moralisk misslyckande och hot mot allmän ordning. Världsliga och kyrkliga myndigheter tillämpade graderade sanktioner:
Vanliga straff
- Offentlig förnedring: Parader i en "berusningskapa" (tunna), uteblottning i bock/pelare, verbal misshandel, kastning med rutten mat.
- Böter (amercements): Betalade till herre, kommun eller kyrka; obetalning → beslagtagning av gods eller fängelse.
- Bock och pelare: Immobilisering på torg; varaktighet timmar till dagar; interaktion med folkmassa.
- Kroppsstraff: Viskning, whipping, märkning (återfällsböter); ibland administreras offentligt.
- Fängelse: Dungeon, fängelse; vanligare för vanartade berusade eller de som orsakade våld.
- Förlust av medborgarrättigheter: Uteslutning från skrå, offentliga ämbeter, jurytjänst, vittnesmåls trovärdighet.
- Kyrklig botgöring: Beicht, fasta, pilgrimsfärd, uteslutning från nattvard; genomdriven av kyrkdomstolar.
Kontextuell variation
- Region: Tyska städer (strikta policey-förordningar) vs. Medelhavsområdet (mer tolerans, vin till måltider).
- Period: Tidig medeltid (botgöring) → Sen medeltid (regulatorisk, intäktsgenererande böter).
- Status: Präster, adel ofta undantagna eller döms i kyrkdomstolar; bönder bar tyngden.
Förskjutning över tid
Tidig modern tid såg medicalisering (vanartad berusning som sjukdom), vilket ledde till tukthus, nykterhetsrörelser och eventuellt moderna DUI/alkoholism-ramverk.
