Den amerikanska arbetsmiljömyndigheten Occupational Safety & Health Administration (OSHA) reglerar hur mycket buller en arbetstagare får utsättas för på arbetsplatsen. Detta omfattar både maximala bullertoppar och en grundnivå av buller under hela arbetsdagen. Bestämmelserna inkluderar även de "skyddsåtgärder" som arbetsgivare kan vidta på arbetsplatser med höga bullernivåer.
Delstater, län, kommuner och enskilda arbetsgivare kan välja att införa striktare bullerregler, men OSHA:s standarder utgör det nationella minimikravet som gäller för hela USA.
Om en arbetsplats överskrider OSHA:s standarder för bakgrundsbuller eller tillfälliga bullertoppar måste arbetsgivaren enligt lag införa ett hörselvårdsprogram. Ett sådant program kan omfatta bullerövervakning, regelbundna hörselfunktionskontroller för de anställda, hörselskydd, utbildning i förebyggande åtgärder samt isolering av bullerkällor.
OSHA kräver dessutom att alla företag för detaljerade dokumentationer över sitt hörselvårdsprogram. Dessa handlingar ska kunna presenteras vid inspektioner på myndighetens begäran.
Ett basaudiogram är resultatet av ett hörselfunktionsprov som genomförs när ett hörselvårdsprogram inleds. Testet måste utföras under den anställdas första sex månader av exponering för höga bullernivåer och ska äga rum efter minst 14 sammanhängande timmar utan exponering för arbetsplatsens buller.
Resultatet från detta första test utgör referensvärdet som alla efterföljande årliga hörselfunktionstester jämförs mot. På så sätt kan försämringar i hörseln upptäckas i tid.
Begreppet standardtröskelförskjutning används för att beskriva en betydande försämring av en anställds hörsel som inte kan förklaras av exponering på arbetsplatsen. En anställd bedöms ha en standardtröskelförskjutning om hörseln har försämrats med 10 decibel eller mer jämfört med det ursprungliga basaudiogrammet.
En audiolog eller läkare kan fastställa att förskjutningen i stället beror på åldrande eller annan naturlig degeneration av hörseln. Om en sådan bedömning görs blir den nya nivån den anställdes reviderade basaudiogram, mot vilket framtida tester jämförs.
Det mått som används för att avgöra om ett hörselvårdsprogram är nödvändigt kallas bullerdos. Dosen beräknas med formeln D = C/T, där C motsvarar den faktiska bullerexponeringen under en viss mätperiod och T motsvarar den högsta tillåtna exponeringen under samma period (se tabell över T-värden i OSHA:s referensmaterial).
Flera mätningar genomförs och adderas för att få fram det totala värdet D. Är D mindre än eller lika med 1 betraktas bullernivån som acceptabel. Överstiger resultatet 1 måste arbetsgivaren införa ett hörselvårdsprogram för att skydda de anställdas hörsel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online