En korrekt förvaring av kemikalier är oerhört viktig för att förebygga olyckor och farliga situationer. Etiketterna är färgkodade med ett numreringssystem som anger hur farlig kemikalien är. Skalan börjar på noll, vilket innebär minimal fara, och slutar på fyra, vilket innebär extrem fara. Etiketten och säkerhetsdatabladet (SDS) för varje kemikalie ska alltid läsas noggrant för att få riktlinjer för korrekt förvaring. Observera också att randiga eller flerfärgade etiketter kan tyda på att kemikalien kan reagera med andra kemikalier inom samma farokod.
Allmänna förvaringskemikalier markeras med en grön, orange eller grå etikett. De placeras på de övre hyllorna i kemikabieskåpet eftersom risken för reaktion eller fara är låg. Även om risken är minimal ska kemikalierna alltid sorteras och förvaras efter sin kemiska natur.
Blå etiketter indikerar hälso- och giftfara. Dessa kemikalier utgör en allvarlig hälsorisk om de inte hanteras korrekt och med lämplig skyddsutrustning. Siffran 4 på en blå etikett innebär risk för död eller permanent skada. Även lägre nummer åtföljs dock ofta av en dödskallessymbol. Dessa kemikalier bör förvaras med hänsyn till sin kemiska sammansättning.
En vit etikett signalerar kontaktfara. Kemikalier med vit etikett orsakar brännskador, sveda, rodnad och andra allvarliga symtom när de kommer i kontakt med ögon, hud samt andningsvägar eller matsmältningssystemet. Dessa kemikalier förvaras i korrosionssäkra eller kemikaliebeständiga skåp.
Reaktiva ämnen och oxidationsmedel, såsom natriumnitrat, markeras med gul etikett. De måste förvaras åtskilda från brandfarliga och organiska material. Kemikalier med gul etikett förvaras vanligtvis i en sekundär behållare eller i ett korrosionsskyddat skåp. Oxidationsmedel ska dessutom hållas borta från reduktionsmedel, såsom aktiva metaller, för att förhindra våldsamma reaktioner.
En röd etikett anger brandfarligt material. Alla kemikalier med röd etikett, exempelvis fenol och andra alkoholer, måste förvaras i ett godkänt skåp för brandfarliga varor. Dessa skåp är explosionsäkra inifrån och skyddade utifrån mot yttre lågor.
Flytande syror och baser är i regel frätande direkt vid kontakt. Syror måste förvaras i ett separat skåp från baser, eftersom reaktioner mellan dem utvecklar värme och kan orsaka explosion. Organiska syror, såsom ättiksyra, måste dessutom hållas åtskilda från oxiderande syror, såsom salpetersyra. Syror och baser identifieras med en vit prick eller etikett tillsammans med frätandesymbolen, som visar ett kärl som hälls ut över en skadad hand.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online