För att skydda anställda, förare och allmänheten mot biologiska risker och andra föroreningar tillverkas särskilda behållare som används för att transportera farliga ämnen från en plats till en annan. Egenskaperna hos dessa kärl måste kategoriseras noggrant för att olika substanser ska kunna hanteras på ett säkert sätt. Därför finns det stålfat i olika tjockleksklasser – så kallade gauge-klasser – för både vätskor och fast material.
Begreppet gauge hos ett stålfat syftar i allmänhet på väggarnas tjocklek. Dessa tjockleksnivåer har utvärderats och utvecklats av säkerhetsorganisationer, bland annat International Code Council (ICC), för att farligt material ska kunna inneslutas och förflyttas säkert. Fat med lägre gauge har olika toleransnivåer för vätskor och/eller fastämnen jämfört med fat med högre gauge. Vilken klass som krävs beror på den typ av ämne som ska förvaras i fatet samt på volymen.
Oavsett gauge finns dessa skyddsfat i flera olika storlekar, från cirka 19 liter (5 gallon) upp till drygt 110 liter (30 gallon) eller mer. Faten levereras ofta tillsammans med specialverktyg för veckning, så kallad crimpning, vilket säkerställer att de försluts korrekt och i linje med gällande föreskrifter. Liksom alla fat som innehåller farligt avfall ska de förses med etiketter eller skyltar (placards) som tydligt visar vilka risker innehållet medför. Den som transporterar dessa fat behöver dessutom körkort med yrkesmässig behörighet samt särskilda kvalifikationer för att få frakta farligt avfall.
Sättet att ange gauge-värden varierar beroende på källa. Oak Ridge National Laboratory listar exempelvis gauge-klasser för stålfat på en skala från 12 till 28, där udda tal hoppas över. ICC Compliance Center anger istället gauge i tretal, till exempel 20/20/20, 16/18/18 eller 16/16/16. Vart och ett av dessa trefald motsvarar en specifik ICC-kodnummer, vilket gör det enkelt att matcha rätt fat mot rätt typ av farligt gods.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online