De viktigaste standarderna för svetshandskar är värmebeständighet och ett effektivt hands skydd. Valet av typ och stil bör alltid utgå från de specifika riskerna på arbetsplatsen samt vilken typ av svetsprojekt du ska utföra.
Inom EU regleras skyddshandskar för svetsare främst av standarden EN 12477, som ställer krav på både mekaniskt skydd och termiska egenskaper. Handskarna delas in i två kategorier: Typ A för högre värmetålighet och lägre fingerfärdighet, och Typ B för finare arbete där bättre känslighet krävs.
Svetshandskar ska vara fukt- och flamskyddade samt elektriskt och termiskt isolerande. De ska också passa ordentligt och vara i gott skick utan hål eller revor, så att händerna skyddas mot gnistor, värme, elstötar, skärsår och repor.
Vanliga material i svetshandskar är läder, gummi, behandlad bomull och aluminiserade material. Handskar av kohud och kalvskinn tål värme, lågor och elektricitet, medan svinläderhandskar är oljeresistenta och snabbtorkande. Gummihandskar ger elektrisk isolering och är fuktavvisande.
Behandlade bomullshandskar är absorberande och lätta, vilket gör dem bekväma vid lättare arbete, medan aluminiserade handskar reflekterar värmestrålning och används när extrem värme förekommer.
Standardmodeller av svetshandskar skyddar antingen hela handen eller hand, handled och underarm. Vissa modeller är dessutom konstruerade för att endast skydda fingrar och handflator, vilket kan passa vid arbete som kräver stor rörlighet.
Kombinerade materialhandskar förekommer också, till exempel med en handflata i slitstarkt kohud och en ovansida i svinläder – en lösning som förenar hållbarhet med komfort.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online