Skyddsutrustning är avgörande för brandmän, som använder den för att förebygga skador och kunna prestera maximalt i farliga miljöer. National Fire Protection Association (NFPA) publicerar standarder för prestandaegenskaper hos högkvalitativ utrustning, exempelvis räddningshandskar, vilket gör det möjligt för företag att snabbt utvärdera enskilda komponenter i skyddsutrustningen. Det är dock viktigt att komma ihåg att NFPA saknar laglig befogenhet att verkställa sina standarder – efterlevnaden är frivillig, om inte lokala regelverk eller arbetsgivare kräver något annat.
Kapitel 6 i riktlinjerna beskriver reglerna för hur räddningshandskar ska utformas. Handskarna ska vara formade så att de ger optimalt grepp och god flexibilitet, samtidigt som en tillräcklig skyddsnivå upprätthålls. Alla handskar måste exempelvis täcka minst 5 centimeter (2 tum) ovanför handledvecket. Ytterligare mått anges för indelningen av olika handskstorlekar, från XS upp till 2X.
NFPA kräver dessutom att alla material i handskarna reflekterar värme upp till 210 grader Fahrenheit (cirka 99 grader Celsius). Vissa tillverkare hävdar att deras handskar klarar över 230 grader Fahrenheit (cirka 110 grader Celsius), men NFPA utför ingen testning på den högre nivån.
Kapitel 7 listar de prestandastandarder som samtliga delar av en brandmans utrustning måste uppfylla, däribland räddningshandskar. Själva testmetoderna redovisas inte i detta avsnitt, men NFPA rekommenderar att handskarna testas för att verifiera förmågan att motstå extrem värme och direkt lågkontakt.
För att godkännas får varken materialet eller själva handsken smälta, antändas, delamineras eller krympa när de utsätts för tuffa miljöer. Räddningshandskar måste också bestå ett viralt penetreringstest, där de visar motståndskraft mot blodburna patogener – ett viktigt skydd vid insatser där första hjälpen kan behöva ges.
Det sista kapitlet i standard 1971 (NFPA 1971) beskriver metoderna för att genomföra prestandatester på alla delar av en brandmans utrustning. För att simulera slitaget av återanvändning och en tuff arbetsmiljö blötläggs, torkas och hettas handskarna upp upprepade gånger. För att säkerställa att alla handskar som testas håller samma kvalitetsnivå är testprocedurerna noggrant dokumenterade och fullt reproducerbara. Manualen anger bland annat antal tvättcykler, lastvikt och torktemperatur som ska användas vid testningen.
De flesta testerna utförs på tygprover av materialet. En kvadratisk bit handskmaterial på 5 centimeter (2 tum) hålls exempelvis under en konstant låga och observeras med avseende på värmebeständighet. Flera av handsktesterna omfattar dock även en komplett prototyp. Vid test av flexibilitet och passform bärs provhandskarna av produkttestare. Vid riskfyllda värmebeständighetstester fylls handskarna med silikonkulor och hängs upp i en tråd. Övriga tester kontrollerar bland annat skärskydd, krympbeständighet, motstånd mot vätskegenomträngning och korrosion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online