Strålsäkerhetspolicyn inom kardiologisk kärnmedicin föreskriver att all personal som hanterar utrustning, doserar och administrerar radiofarmaka eller utför ingrepp inom kärnmedicinen ska ha specialistcertifiering från de tillsynsmyndigheter som ansvarar för avdelningen. Sjukhus och kliniker ställer dessutom ofta ytterligare krav på sin personal, exempelvis efterlevnad av institutionens egna säkerhetsrutiner samt en definierad omfattning av förkunskaper och utbildning i grundläggande hantering av radionuklider.
Kärnmedicinska läkare som specialiserat sig på kardiologi – liksom de som arbetar inom andra områden av kärnmedicinen – måste ha certifiering från American Board of Nuclear Medicine och American Board of Radiology. Läkare med osteopatisk inriktning ska ha certifiering från American Osteopathic Board of Radiology respektive American Osteopathic Board of Nuclear Medicine.
Vissa institutioner, exempelvis Vanderbilt University Medical Center, erbjuder ömsesidigt erkännande motsvarande 700 timmars utbildning och praktisk erfarenhet av radionuklidhantering samt användning av radioaktiva material för medicinskt bruk.
Läkare som söker tillstånd att utföra ett begränsat antal ingrepp inom kardiologisk kärnmedicin måste ha erfarenhet av isotophanteringstekniker i tillämpning på radiofarmaka. Dessutom krävs övervakad utbildning i klassrum, laboratorium och klinisk miljö inom strålningsfysik och instrumentering, praktisk matematik för kärnmedicin, strålningsbiologi, dosering av radiofarmaka samt strålsäkerhet.
Den 9 februari 2010 utfärdade den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) ett memorandum med avsikten att begränsa strålexponeringen vid datortomografi, fluoroskopi och kärnmedicinska undersökningar. FDA planerade att genomföra dessa ändringar genom skärpta säkerhetskrav på utrustning, utbildning av personal, standardiserad dosrapportering samt förbättrad information till patienter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online