1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Natriumvätesulfit: Säkerhet, faror och första hjälpen

Vätesulfit är en beteckning på en kemisk förening som i praktiken oftast avses i sin stabila form: natriumvätesulfit. Det är ett vitt, pulvrigt salt som, trots att det är kemiskt stabilt, kan vara skadligt om det sväljs eller inandas i koncentrerade mängder. Det får därför aldrig förväxlas med det helt ofarliga natriumkloridet – vanligt bordssalt.

Grundläggande information

Synonymer för den stabila formen av vätesulfit är bland annat natriumvätesulfit, svavelsyrans mononatriumsalt samt natriumbisulfit. Chemical Abstract Service-numret, så kallat CAS-nummer, är 7631-90-5. CAS-nummer är unika och internationellt erkända registreringar av kemiska ämnen, vilket gör det möjligt för kemister att snabbt söka fram information i databaser och hålla reda på ämnen med långa och krångliga namn.

Fysikaliska data

Natriumvätesulfit har en densitet på 1,48 gram per milliliter och en smältpunkt på 150 grader Celsius (302 grader Fahrenheit). Under normala atmosfäriska förhållanden är ämnet stabilt och avger inte lätt gaser eller ångor.

Faror

Natriumvätesulfit är helt icke brandfarligt, men ämnet innebär en allvarlig risk vid direkt kontakt. Det är kraftigt irriterande och kan orsaka rodnad, klåda och smärta när det kommer i kontakt med huden. Vid förtäring av stora mängder kan natriumvätesulfit ge illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor, cirkulationsrubbningar samt depression av centrala nervsystemet. Den uppskattade dödliga dosen för en genomsnittlig vuxen person är cirka 10 gram, men den kan vara betydligt lägre för barn.

Känsliga personer och befintliga tillstånd

Även om inga kroniska hälsorisker vid långvarig exponering är kända kan vissa individer reagera kraftigare än andra. Överkänsliga personer kan drabbas av bronkkonstriktion, chock, mag-tarmbesvär, angioödem (svullnad i hud och slemhinnor), rodnad och stickningar i huden. Utvecklas en allergi kan ytterligare exponering leda till astmaanfall med andnöd, pipande andning och hosta.

Personlig skyddsutrustning

Förvara natriumvätesulfit svalt och torrt i en tätt sluten behållare. Vid hantering av kemikalien ska du bära långa byxor med stängda skor, en överdel och en standardlaboratorierock. Använd ventilerade skyddsglasögon eller en ansiktssköld som täcker hela ansiktet, samt engångshandskar i latex eller neopren. Arbeta om möjligt i ett välventilerat utrymme, eller använd en NIOSH-godkänd andningsmask med filterkassett avsedd för syror och gaser.

Första hjälpen

Inandning: Flytta omedelbart den drabbade ut till frisk luft. Andas personen inte, påbörja konstgjord andning. Om andningen är ansträngd ska syrgas ges.
Förtäring: Framkalla kräkning omedelbart enligt anvisning från medicinsk personal. Ge aldrig något via munnen till en medvetslös person.
Hudkontakt: Torka bort överskottsmaterialet från huden och skölj sedan omedelbart med rikligt med vatten i minst 15 minuter. Ta av kontaminerade kläder och skor och lägg dem i ett slutet kärl, exempelvis en plastbalja. Kläderna måste tvättas noggrant innan de används igen, men de behöver inte förstöras.
Ögonkontakt: Skölj omedelbart ögonen med rikligt med vatten i minst 15 minuter och lyft då och då nedre och övre ögonlocket för att skölja noggrant.

Vid alla former av exponering eller kontaminering ska medicinsk vård alltid sökas omedelbart efter att första hjälpen har getts.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online