Materialsäkerhetsdatablad – ofta kallade MSDS (Material Safety Data Sheets) eller säkerhetsdatablad – är viktiga dokument för alla, inte bara för anställda inom industrin. Reglerna från arbetsmiljömyndigheter som OSHA (Occupational Safety and Health Administration), liksom delstats- och länsbestämmelser, varierar när det gäller kraven på säkerhetsdatablad. Men generellt sett måste företag där arbetstagare kommer i kontakt med potentiellt farliga ämnen – även så vardagliga produkter som klorin eller kemikalier som fönsterputs – ha ett säkerhetsdatablad för varje sådant ämne arkiverat.
Här är hur du tolkar informationen på dessa formulär:
De flesta säkerhetsdatablad börjar med produktens namn och dess kemiska namn. För att undvika missförstånd och feltolkningar måste databladet även innehålla en fysisk beskrivning av produkten, till exempel hur den ser ut, luktar eller beter sig vid normal användning.
Säkerhetsdatabladet ska förklara vad som gör ämnet farligt. Det kan handla om brandrisker, risker vid inandning eller varningar för hudkontakt. Den här informationen är ofta den mest värdefulla, särskilt i en akut situation.
Den här delen av databladet beskriver de skyddsåtgärder som krävs, exempelvis vilken personlig skyddsutrustning som behövs. Här finns också anvisningar för första hjälpen samt andra försiktighetsregler som minskar riskerna vid hantering.
OSHA kräver att säkerhetsdatabladen innehåller teknisk information såsom registeruppgifter, kemisk sammansättning och vissa procentuella andelar i blandningar. Sådana detaljer är sällan till nytta för en lekmän och kan därför utan problem läsas över.
De sista delarna av säkerhetsdatabladet innehåller uppgifter om ämnets tillverkare samt oftast ett telefonnummer att ringa vid nödsituationer. Arbetsgivarens namn och adress ska också anges på databladet, tillsammans med datumet för senaste revideringen – detta visar att dokumentet hålls uppdaterat och att verksamheten uppfyller sina skyldigheter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online