Enligt den amerikanska trafiksäkerhetsmyndigheten NHTSA (National Highway Traffic Safety Administration) ligger mänskliga misstag bakom så många som nio av tio trafikolyckor. Många olika medicinska tillstånd kan påverka förmågan att köra bil på ett säkert sätt. Patienter och deras anhöriga bör därför känna till vilka problem som kan skapa farliga körsituationer och diskutera eventuella funderingar med sin läkare. Sambandet mellan vissa sjukdomar och svårigheter i trafiken kan faktiskt vara förvånansvärt.
Flera studier visar att hypertoni, det vill säga högt blodtryck (över 140/90), påverkar den kognitiva förmågan – särskilt koncentrations- och uppmärksamhetsförmågan som krävs för att köra säkert. NHTSA hänvisar till American Heart Associations siffror, enligt vilka var fjärde vuxen amerikan lider av hypertoni, samtidigt som 40 procent av dem får otillräcklig behandling eller ingen behandling alls. Förare som inte har sitt blodtryck under kontroll bör undvika att köra bil, eftersom svårigheter med koncentration och omdöme ofta följer av förhöjt blodtryck.
Läkare som behandlar patienter med krampanfall eller liknande neurologiska händelser, exempelvis transitoriska ischemiska attacker (TIA), måste normalt anmäla detta till fordonsmyndigheten. Eftersom sådana anfall ofta kommer mycket plötsligt och innebär fullständig kontrollförlust väcker de stor oro hos en person som sitter bakom ratten. Personer med epilepsi och andra som drabbas av sådana anfall kan dock köra bil om medicineringen är effektiv. American Medical Association (AMA) rekommenderar att patienten varit anfallsfri i minst tre månader innan körningen återupptas.
Psykiatriska sjukdomar som depression, bipolär sjukdom och ångestsyndrom påverkar koncentrationsförmågan samt förmågan att reagera snabbt och rätt i trafiken. Patienter bör avstå från att köra tills läkaren bedömer att tillståndet är stabiliserat – och aldrig köra när de känner sig suicidnära eller maniska.
Psykossjukdomar utgör en särskild fara. I studier som NHTSA sammanställt om schizofreni och trafikolyckor framkommer att schizofrena, i relation till hur mycket de kör, löper dubbelt så hög risk att bli inblandade i olyckor.
Två sömnstörningar – sömnapné och narkolepsi – kan få betydande inverkan på körningsförmågan. Sömnapné påverkar luftvägarna under sömnen, stör sömncyklerna och ger upphov till kraftig dagtrötthet och nedsatt kognitiv förmåga. Narkolepsi kännetecknas dels av samma trötthet, dels av hallucinationer och kataplexi, det vill säga plötslig muskelkontrollförlust. NHTSAs sammanställning visar ett tydligt samband mellan dessa sömnstörningar och ökad risk för nedsatt körförmåga, vilket kan leda till olyckor.
Ibland är det inte själva sjukdomen utan läkemedlet som stör körningen. Många preparat – bland annat antidepressiva medel, antihistaminer mot allergi, blodtrycksmediciner och lugnande medel som sömnmediciner – kan orsaka dåsighet och förlänga reaktionstiden bakom ratten. AMA rekommenderar patienter att avstå från körning när ett nytt läkemedel används för första gången, tills de vet hur de reagerar på det. Narkotiska smärtstillande medel, som kodein och propoxifen (Darvon), kan dessutom försämra omdömet även när patienten inte märker några biverkningar. Därför avråder AMA helt från att köra bil under behandling med dessa.
Om du lever med någon av dessa diagnoser, eller misstänker att dina mediciner påverkar ditt körande, är det viktigaste steget att prata öppet med din läkare. I Sverige har läkare dessutom i vissa fall anmälningsplikt till Transportstyrelsen för tillstånd som kan påverka körningsförmågan. Att ta ansvar för sin hälsa – och för trafiksäkerheten – skyddar både dig själv och alla andra i trafiken.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online