Första hjälpen och hjärt-lungräddning (HLR) har en lång historia som formats av mänskligt behov. Under århundradenas lopp har organisationer och läkare experimenterat fram metoder och rutiner för att kunna rädda liv i nödsituationer.
En av de allra första organiserade ansträngningarna att lära ut första hjälpen gjordes redan år 1099. Inom Johanniterorden (Order of St. John) utbildades religiösa riddare i medicinsk vård. På slagfältet använde riddarna sina kunskaper för att behandla sårade kamrater – ett arbete som med tiden kom att kallas "första hjälpen".
En av de tidigaste formerna av HLR, mun-till-mun-andning, dokumenterades först år 1740 av Pariserakademin för vetenskap. Under de följande två decennierna breddades kunskapen om hur människor kan återupplivas, inte minst genom bildandet av Sällskapet för återupplivande av drunknade (Society for the Recovery of Drowned Persons).
Under mitten av 1800-talet formulerades första hjälpen som en tydlig och strukturerad process i samband med den första internationella Genèvekonventionen. Röda Korset grundades och började utbilda både soldater och civilpersoner i hur vård ges i stridszoner.
I slutet av 1800-talet började civila ambulansteam i Storbritannien använda första hjälpen som en del av sitt dagliga arbete. Traditionen levde vidare och utvecklades successivt till de moderna metoder som idag används av sjukvårdare inom akutsjukvården världen över.
Med utgångspunkt i James Elams och Peter Safars forskning utvecklade American Heart Association (AHA) modern HLR år 1960. Organisationen inledde därefter ett utbildningsprogram för läkare över hela USA, vilka i sin tur skulle sprida kunskapen vidare till allmänheten.
Idag är första hjälpen och HLR en självklar del av samhällets beredskap, och kunskapen sprids genom kurser och certifieringar över hela världen – en utveckling som bygger på mer än nio århundraden av erfarenhet och forskning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online