Hjärt-lungräddning (HLR) blev allmänt känd under 1960- och 1970-talen och är idag en metod som varje år lärs ut till miljontals människor världen över. Men idéerna bakom återupplivning är betydligt äldre än så. Olika varianter av dessa tekniker har använts ända sedan biblisk tid och har genomgått dramatiska förändringar genom århundradena innan de utvecklats till den metod vi använder idag.
Bibeln nämner ett tidigt försök till mun-mot-mun-andning, vilket gör återupplivning till en av de äldsta dokumenterade medicinska teknikerna. Under medeltiden utvecklades metoder där man försökte värma kroppar med hett vatten eller varma askor. Även mer drastiska åtgärder, som att piska den livlöse, anlitades i hopp om att väcka personen till liv igen.
Under denna period var blåsbälgen en vida spridd metod för återupplivning, och flera återupplivningsapparater baserade på samma princip konstruerades. Senare upptäckte man dock att dessa kunde överblåsa lungorna och i stället orsaka döden. En annan märklig metod som uppfanns var s.k. fumigation, vilket innebar att man blåste tobaksrök upp i ändtarmen på patienten.
Ett viktigt genombrott kom när Pariserakademin för vetenskaper rekommenderade mun-mot-mun-andning som metod för att återuppliva drunknade personer. Under samma era bildades även Society for the Recovery of Drowned Persons, ett sällskap dedikerat till att rädda drunknade – en föregångare till dagens livräddningsorganisationer.
Flera kreativa – men ur dagens perspektiv udda – metoder introducerades, bland annat att rulla personen över en tunna, att frysa kroppen, att placera personen på en travande häst samt att manuellt rulla personen fram och tillbaka. De flesta av dessa tekniker var i grunden utformade för att komprimera och expandera bröstkorgen på ett sätt som skulle dra in luft i lungorna.
Den första bröstkompressionen på en människa demonstrerades av Dr. George Crile, som 1903 började använda tekniken. Redan året därpå, 1904, utförde Crile den första sluten bröstkorgshjärtmassagen på en människa. Mun-mot-mun-andning togs i bruk under andra världskriget, och under 1950-talet började Amerikanska Röda Korset utbilda allmänheten i metoden – ett viktigt steg mot dagens breda kunskap om HLR.
Den moderna HLR:n, som kombinerar bröstkompressioner med mun-mot-mun-andning, utvecklades under 1960-talet. År 1966 fastställdes officiella riktlinjer och utbildningsprogram, och under 1970-talet började HLR läras ut i stor skala till allmänheten. Under 1980-talet utbildades larmoperatörer att guida uppringare genom HLR via telefon – en insats som fortfarande är en avgörande del av räddningskedjan idag.
Sedan dess har metoderna kontinuerligt förfinats genom forskning, och internationella riktlinjer uppdateras regelbundet. Tillsammans med automatiserade externa defibrillatorer (AED) som finns på offentliga platser utgör HLR idag ett av de mest livräddande verktyg som vanliga människor kan lära sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online