Lödning är en metod för att sammanfoga två metallobjekt med hjälp av ett tillsatsmaterial (lödtenn) som smälter vid en relativt låg temperatur. Till skillnad från svetsning smälts inte de metaller som ska sammanfogas. En lödfog är betydligt svagare än en svetsfog, men den är tillräckligt stark, tät och elektriskt ledande för många ändamål. Lödning används ofta inom VVS, elektronik samt olika hantverks- och konstformer.
Ett flussmedel spelar en avgörande roll i lödningsprocessen: det rengör metallytorna från oxider och föroreningar samt hjälper det smälta lödtennet att flyta jämnt ut i fogarna. Sammansättningen varierar dock kraftigt beroende på vilket material som ska lödas och inom vilket område arbetet utförs.
Det traditionella lödtennet för elektronisk och elektrisk utrustning är en blandning av bly och tenn. Det klassiska flussmedlet för denna typ av lödtenn är kolofoniumbaserat, ofta med en liten mängd saltsyra eller en klorid av ammonium eller zink. Flussmedlet rengör området som ska lödas och underlättar samtidigt lödtennets flytning in i fogarna.
Kolofoniumfluss kallas ibland vattenlösligt fluss – det är dock resterna efter lödningen som är vattenlösliga, inte flussmedlet självt. Med andra ord blir efterrengöringen enkel när lödarbetet är klart. Det finns dessutom flera kvalitetsgrader av kolofoniumfluss med stigande priser, beroende på om produkten är avsedd för konsument-, industri- eller militärbruk.
Inom VVS är det olagligt att använda bly, särskilt i rör som leder dricksvatten. Därför används aldrig tenn-bly-baserat lödtenn på rörledningar. Flussmedel som innehåller klorider eller starka syror är likaså olämpliga för detta ändamål.
VVS-flussmedel innehåller i stället vanligtvis organiska syror, exempelvis stearinsyra eller ättiksyra. De flesta produkter kommer i form av en pasta som penslas på fogarna före lödningen. Det finns dessutom specialformulerade kvaliteter anpassade för små rör, stora rör samt för rör som installeras i varma klimat.
Aluminium är notoriskt svårt att löda och kräver flussmedel med mer ovanliga ämnen, såsom fluoroborussyra, kadmiumfluoroborat, trietanolamin, natriumfluorid samt klorider av ammonium, tenn och zink.
För att lödningen ska lyckas måste aluminiumytan vara extremt ren. Flussmedlet bör appliceras och få verka i ungefär en timme, därefter torkas av och appliceras på nytt innan själva lödningen påbörjas.
Smycken är i ständig kontakt med människokroppen, vilket innebär att de lödtenn och flussmedel som används inom smyckeskonsten måste vara ännu skonsammare än de som används inom VVS. Flussmedel för smycken används främst för att rengöra ytan som ska lödas, snarare än för att underlätta tillsatsmaterialets flytning.
Ett typiskt flussmedel har borax och salt som enda aktiva ingredienser, och pottaska används också ofta. Det är viktigt att flussmedlet är giftfritt och inte orsakar gropbildning i metallerna. Flussmedel för smyckeslödning innehåller därför aldrig starka syror.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online