Inom första hjälpen bygger en diagnos på tre huvudsakliga faktorer. Genom att kombinera dessa kan förstagångshjälparen få en helhetsbild av situationen och ge patienten rätt behandling.
Symtomen är det som patienten själv känner och beskriver – alltså subjektiva upplevelser. Vanliga exempel är smärta, illamående, yrsel eller andnöd. Eftersom symtomen inte kan mätas direkt är det viktigt att lyssna noga på patientens egen beskrivning.
Tecken är däremot objektiva fynd som förstagångshjälparen kan se eller upptäcka genom undersökning. Det kan handla om utslag, svullnad, blödning, blekhet eller onormal andning. Till skillnad från symtom kan tecken verifieras oberoende av patientens egna upplevelser.
Skademekanismen beskriver händelseförloppet som ledde fram till patientens symtom och tecken. Genom att förstå vad som hänt – till exempel ett fall, en trafikolycka eller en brännskada – får hjälparen värdefull information om vilka skador som kan finnas.
Genom att väga samman symtom, tecken och skademekanism kan förstagångshjälparen ställa en arbetsdiagnos, det vill säga en preliminär bedömning av vad som felar. Utifrån denna bedömning kan lämpliga åtgärder vidtas, exempelvis stabilisering av skadan, smärtlindring eller larm till sjukvården. En noggrann och strukturerad bedömning ökar chanserna att patienten får rätt vård i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online