Den sötsvag doften i en nyinköpt bil – den så kallade "nybilslukten" – är i själva verket gasen vinylklorid. Ämnet är giftigt, brandfarligt och cancerframkallande, men finns ändå överallt omkring oss. Vinylklorid används för att tillverka polyvinylklorid (PVC), som ingår i allt från rör och elledningar till produktförpackningar och en mängd vinylprodukter i hemmet.
Den tyske kemisten Fritz Klatte patenterade vinylklorid redan 1912. När gasen exponerades för solljus uppstod en kemisk reaktion som bildade ett vitt, fast material – men det visade sig vara svårt att arbeta med. Det var inte förrän på 1920-talet som Waldo Semon råkade stöta på gasen och fick idén att använda den som ett billigt alternativ till dyrare gummi. Därmed föddes PVC. Vid andra världskrigets utbrott användes materialet flitigt både av militären och av civila.
Amerikanska tillverkare producerar hundratals ton vinylklorid per år för att möta den ständigt växande efterfrågan. För att framställa monomeren upphettas först naturgas i en process som kallas krackning, varvid etylen bildas. Därefter delar elektrolys natriumklorid, alltså bergsalt, vilket ger klor och natriumhydroxid. Klor och etylen kombineras sedan till vinylklorid. När de enskilda vinylkloridmonomererna (VCM) polymeriseras – det vill säga binds ihop till långa kedjor – skapas plasten PVC.
Kortvarig exponering för vinylklorid kan vara så mild som irritation i ögonen eller luftvägarna. Bland de vanligaste rapporterade symtomen finns medvetslöshet, yrsel, dåsighet, omtöckning och huvudvärk. Exponering sker oftast via förorenat vatten eller luft, och mer sällan genom direkt hudkontakt. Störst risk löper de som arbetar hos PVC-tillverkare, men även personer som bor i närheten av fabriker lever med en ständig risk för läckage och förorenade vattentäkter.
Kronisk exponering för vinylklorid kan leda till allvarliga leverskador och cancer. Personer som utsätts för extremt höga halter VCM i luften befinner sig i akut fara. Studier visar att kvinnor drabbats av missfall och fosterskador, medan män uppvisat lägre spermiekvalitet. I laboratoriemiljö har även permanenta skador på könsorganen konstaterats, liksom ledskador och minskad bentäthet. USA:s miljöskyddsmyndighet (EPA) betraktar detta som ett allvarligt problem och klassificerar VCM som ett cancerframkallande ämne för människor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online