Inom biologin kan arter isoleras från andra arter genom ett antal olika processer. Dessa isoleringsprocesser hindrar två arter från att korsa sig med varandra och producera hybridavkomma. Det finns fem separata isoleringsmekanismer som förhindrar att två arter, som i grunden skulle kunna få gemensam avkomma, faktiskt gör det.
Ekologisk isolering, även kallad habitatisolering, uppstår när två arter som skulle kunna korsas inte gör det eftersom de lever i olika områden. Ett klassiskt exempel finns i Indien, där både lejon och tiger förekommer i vilt tillstånd och är kapabla att para sig med varandra. Lejonet lever dock på grässlätterna medan tigern lever i skogen. Eftersom de två arterna bebor olika habitat möts de sällan eller aldrig, vilket håller dem reproduktivt åtskilda.
Tidsmässig isolering, eller temporal isolering, innebär att arter som skulle kunna korsas inte gör det eftersom de förökar sig vid olika tidpunkter. Skillnaden kan handla om att en art parar sig på natten och en annan på dagen, vilket är vanligt bland vissa insekter. Ännu vanligare är att arterna parar sig vid olika tider på året. Fältsyrsorna Gryllus pennsylvanicus och Gryllus veletis blir exempelvis könsmogna vid olika säsonger – den ena på våren och den andra på hösten – vilket effektivt förhindrar korsning mellan dem.
Beteendemässig isolering bygger på det faktum att många arter har specifika parningsritualer som utförs innan själva parningen äger rum. Detta är en mycket vanlig barriär mellan djurarter. Vissa syrsor parar sig exempelvis endast med hanar som producerar en viss, artspecifik parningssång. Feromoner – kemiska signalämnen som utsöndras av djur – lockar till sig partners från samma art, men är verkningslösa när det gäller att attrahera individer av andra arter.
Mekanisk isolering orsakas av strukturella eller kemiska barriärer som håller arterna åtskilda från varandra. Hos blommande växter är blommans form ofta anpassad efter en naturlig pollinatör. Växter vars blommor inte passar pollinatörens kroppsform får därför ingen pollenöverföring alls. Kemiska barriärer, som ibland räknas som en egen separat typ av isolering, innebär att könsceller (gameter) inte kan förenas. Dessa barriärer tillåter endast spermier från rätt art att befrukta ägget, vilket stoppar hybridisering på cellulär nivå.
Geografisk isolering avser fysiska barriärer som hindrar två arter från att träffas och para sig. Ett tydligt exempel är en apart som lever på en ö och därför inte kan para sig med en besläktad apart på fastlandet. Vattnet och avståndet mellan de två populationerna fungerar som en oöverkomlig barriär, vilket gör det omöjligt för arterna att fortplanta sig med varandra.
Tillsammans utgör dessa fem isoleringsmekanismer viktiga förutsättningar för artbildning. De säkerställer att arternas genpooler hålls åtskilda över tid, vilket är en grundläggande drivkraft bakom biologisk mångfald.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online