När man flyger ett flygplan är det avgörande att ställa in höjdmätaren (altimetern) korrekt, eftersom inställningen varierar från plats till plats. Höjdmätarens inställning beror på flera faktorer, bland annat flygplanets statiska tryck samt icke-standardiserad temperatur och lufttryck. Om höjdmätaren inte ställs in på rätt sätt kommer flygplanets verkliga höjd inte att återspeglas i instrumentet – det visar i stället en för hög höjd. Därför är det viktigt att ha grundliga kunskaper om hur höjdmätaren ställs in korrekt.
När flygplanet passerar övergångsnivån (transition level) ställs QNH in. Övergångsnivån i USA är 18 000 fot, i Storbritannien 3 000 fot (i Londonområdet 6 000 fot), medan den i Frankrike beror på barometertrycket den aktuella dagen. QNH ställs in fast vid 4 000 fot efter start och efter att övergångshöjden har passerats. Vid nedstigning informeras piloten om övergångsnivån som gäller just den dagen.
Flygnivåerna klassificeras som under 18 000 fot över havsytan respektive vid eller över 18 000 fot över havsytan. I den första kategorin baseras höjdmätarinställningen på standardbarometertrycket på 31 tum kvicksilver eller lägre. I detta fall görs inställningen längs rutten och inom 100 NM från flygplanet. När barometertrycket överstiger 31 tum Hg hålls inställningen fast på 31 tum Hg tills flygplanet landar på flygplatsen.
Barometriska höjdmätare kontrolleras för att justera hödfel i flygplanet. Inga ytterligare begränsningar behövs om flygplanet kan ställa in aktuell höjdmätarinställning på egen hand. För VFR-flygplan (visuella flygregler) är det dock viktigt att lägga extra omsorg vid flygplanering och drift. Mekaniska, temperaturrelaterade, elastiska och installationsrelaterade fel kan uppstå vid höjdmätarinställningen. Skillnaden mellan känd fältaltitud och höjdmätarens visning måste följas noggrant, och om denna skillnad är plus eller minus 75 fot ska den korrigeras omedelbart.
Det finns vissa begränsningar för IFR-flygplan (instrumentflygregler) som inte kan ställa in höjdmätaren själva. Avgångs- och destinationsflygplatser måste då bedömas utifrån vissa parametrar, till exempel ett minimikrav på molntak på 100 fot och en minsta sikt på en fjärdedels engelsk mil. För flygningar över 18 000 fot över havsytan bestäms den lägsta användbara flygnivån av atmosfärstrycket i det aktuella verksamhetsområdet.
Det är avgörande att regelbundet hämta aktuella höjdmätarinställningar, eftersom ett fel på en tum i inställningen motsvarar hela 1 000 fot i höjd. Fel kan även uppstå när det finns en skillnad mellan standardtemperaturen och temperaturen på höjden, den så kallade omgivningstemperaturen. Högt barometertryck är en annan viktig faktor; när det överstiger 31,00 tum Hg kommer flygplanets verkliga höjd att vara högre än vad höjdmätaren visar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online