Arsenik är ett mycket farligt gift som gör människor sjuka och kan till och med döda, genom att ansamlas i kroppen vid upprepad konsumtion av små doser. Det är just detta som gör arsenik så farlig – när du börjar känna dig sjuk har du redan varit förgiftad länge. Även om arsenik förekommer naturligt i jordskorpan över hela världen går det att filtrera bort den ur vattnet.
Arsenik tar sig ner till grundvattnet när ytvatten och regnvatten sipprar genom bergarter som innehåller mineralet. Det kan också hamna i vattnet via utsläpp från industrier samt från träprodukter som behandlats med konserveringsmedel. Förbränning av fossila bränslen sprider arsenik i luften, varifrån den sedimenterar på marken och lakas ut med regn och ytvatten.
Långvarig arsenikförgiftning orsakar cancer i lungorna, huden, njurarna och urinblåsan. Utöver cancer uppstår hudförändringar som pigmentförändringar och förtjockning av huden. Dessa två tillstånd visar sig först, följt av cancer efter cirka tio år. Arsenikförgiftning kan dock även ge andra symtom som varierar så kraftigt att det blir mycket svårt att identifiera förgiftningen i tid.
Världshälsoorganisationen (WHO) och den amerikanska miljömyndigheten EPA anser båda att 0,01 delar per miljon är gränsvärdet för säkra koncentrationer av arsenik i vatten. WHO bedömer att ett lägre värde skulle vara motiverat, men att det skulle bli för litet för att kunna mätas praktiskt. Vatten som innehåller arsenik är säkert för badning och rengöring, eftersom arsenik inte tas upp genom huden. Arsenikhaltigt vatten är däremot inte säkert att använda för drickning eller matlagning.
Traditionella kolfilter och avhärdningssystem för vatten är inte effektiva för att avlägsna arsenik, men de kan med fördel kombineras med effektiva arsenikfilter. De bästa filtreringssystemen för ändamålet är destillation och omvänd osmos. Båda metoderna är vanliga för att avlägsna andra föroreningar och levererar mindre mängder rent vatten. Den begränsade mängd som dessa system renar per dag gör dem inte idealiska för att behandla allt hushållsvatten, men de ger gott om rent vatten för matlagning och dryck.
Destillation innebär att vattnet hettas upp tills det övergår i ånga, som stiger upp i ett rör kopplat till en annan behållare där det kyls ned och kondenseras till rent vatten. Kvarstoden i botten av den första behållaren består av sediment och föroreningar från vattnet. Destillation är mycket effektivt för att avlägsna tungmetaller som krom, bly, koppar, kvicksilver och kadmium. Mineraler som barium, arsenik, natrium, selen och fluorid fälls också ut. Många av dessa tungmetaller medför allvarliga hälsorisker, bland annat cancer och utvecklingsproblem hos barn. Systemet är effektivt, men klarar endast små mängder åt gången.
Omvänd osmos är ett system som använder ett membran med extremt fina porer för att filtrera vattnet. Tack vare porernas minimala storlek avlägsnar omvänd osmos nästan allt från vattnet, inklusive bakterier, virus, parasiter, mineraler och tungmetaller. Eftersom membranet är så fint ingår det vanligtvis i ett system med andra filter, exempelvis ett kolfilter först, för att avlägsna större sediment och ämnen som annars kan täppa till systemet. En slutbehandling med desinfektion, exempelvis ultraviolett ljus, gör vattnet helt rent. Det är ett genomgripande system, men det slösar mycket vatten och arbetar långsamt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online