Alkoholtestning är ett viktigt verktyg för poliser som behöver fastställa en persons blodalkoholhalt, ofta kallad promillehalt eller BAC. Utöver polisverksamhet finns det flera typer av alkoholtest som kan användas för att kontrollera anställdas nykterhet eller för att undersöka en vän eller anhörig som man misstänker har problem med alkohol. Den senare typen av testning blir allt viktigare för många människor – enligt Medline Plus, en tjänst från U.S. National Library of Medicine, drabbas nästan 17,6 miljoner amerikanska vuxna av alkoholism.
Andningsprov är kanske den mest välkända formen av alkoholtestning, och de är populära eftersom de är bärbara och ger omedelbara resultat för poliser och räddningspersonal i fält. Tyvärr är noggrannheten begränsad: enligt en artikel av David J. Hanson Ph.D. kan resultaten från en alkometer avvika upp till 15 procent från den faktiska promillehalten, och "minst 23 procent (det vill säga ungefär en av fyra) av alla testade personer får ett utslag som är högre än deras faktiska promillehalt".
Anledningen är att alkometrar inte mäter blodet direkt. Istället mäter de mängden alkohol som passerar in i lungornas alveoler, luftsäckarna, när blodet strömmar genom kärlen i lungorna.
Eftersom alkometrarnas noggrannhet varierar används också så kallade fälttest för att ytterligare verifiera om en person är påverkad. Vid ett fälttest ombeds personen utföra enkla uppgifter, och reaktionstid samt öga-hand-koordination mäts som avgörande faktorer.
Vanliga fälttest består av:
Urinprov är en mycket billig metod för alkoholtestning och är vanlig hos arbetsgivare som vill testa sina anställda. Nackdelen är att metoden bara kan upptäcka nyligen konsumerad alkohol, och att den som testas kan försöka fuska genom att smuggla in en väns alkoholfria urin till testrummet.
Tas dock provet inom mindre än en vecka efter misstänkt bruk, och om fusk aktivt motverkas, är resultaten från urinprov mycket tillförlitliga. En ytterligare fördel är att samma urinprov också kan användas för att spåra andra droger än alkohol.
Till skillnad från urinprov går salivprov inte lika lätt att lura, och till skillnad från alkometrar och fälttest är de mycket exakta. Å andra sidan är denna metod dyrare än urinprov, och den kan endast upptäcka alkoholkonsumtion under de senaste en till två dygnen. Salivprov kan dessutom användas för att kontrollera eventuell drogkonsumtion.
Själva proceduren föredras ofta av den som testas, eftersom den upplevs mindre intrångsfullt än urinprov – saliv är generellt sett en mindre känslig kroppsvätska än urin.
Håranalys ger ett tillförlitligt test för långvarig alkoholkonsumtion, men är betydligt dyrare än de andra laboratoriemetoderna. Testet mäter nivåerna av föreningarna EtG och FAEE i personens hår. Dessa föreningar lagras endast i håret när alkohol finns i blodet, vilket innebär att en hög koncentration tyder på upprepad berusning över tid.
Ett stort plus med hårtestning är att den är diskretare än övriga metoder – hårprover kan nämligen tas utanför den medicinska miljö som krävs för att samla in saliv- och urinprover.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online