I juni 2007 drabbades England av ovanligt kraftiga regn. I Yorkshire orsakade översvämningar längs Hull svåra påfrestningar för 20 000 människors levnadsförhållanden, och 6 300 personer tvingades bo i tillfälliga bostäder.
Nederbörden i regionen under juni var den värsta som någonsin registrerats, med hela 250 mm regn under en enda månad. Enbart den 25 juni föll 105 mm – drygt fyra tum – på ett dygn.
Men det extrema vädret var inte den enda orsaken. Utredningar efter katastrofen pekar på flera avgörande faktorer som förvärrade situationen avsevärt.
Hull är ett låglänt område där 68 procent av marken ligger under tidvattennivån. Därför pumpas fem vattendrag ut ur området via avloppssystemet. När de kraftiga regnen kom överbelastades avloppssystemet helt enkelt totalt.
Reservsystem fanns visserligen på plats, men på grund av renoveringar var de inte dimensionerade för ett extremt väder som inträffar en gång per 30 år – de räckte endast till för en genomsnittlig årlig storm. Även om systemen aktiverades kunde de därför inte lindra översvämningen tillräckligt för att skydda bostäderna. Utredningsrapporterna visar att om reservsystemen hade körts på kapacitet motsvarande en 30-årshändelse skulle ingen översvämning alls ha inträffat.
En av de viktigaste slutsatserna från olika oberoende granskningsorgan var att samarbetet mellan myndigheterna var otillräckligt. Flera aktörer – bland annat Yorkshire Water, Environment Agency och Hull City Council – arbetade med översvämningsfrågorna, men samordningen, samrådet och sammanhållningen mellan grupperna var alldeles för svag.
Myndigheterna tog endast ansvar för det som låg inom deras egen jurisdiktion och var inte förberedda på det tvärsektoriella samarbete som situationen krävde. Det fanns helt enkelt inga etablerade rutiner för att arbeta tillsammans med externa organisationer.
Dessutom saknades en gemensam överenskommelse om vilka pumpstationer, transformatorstationer och andra strategiska platser som var kritiska – något som skulle ha varit nödvändigt för ett snabbt och effektivt bemötande av krisen.
De otillräckliga reservsystemen, kända som Hull East och Hull West, var ett av de stora svaga punkterna i översvämningsskyddet. Men ytterligare fel uppstod också i regionen under händelsen.
Pumpstationen i Bransholme havererade mitt under översvämningen, och det fanns ingen beredskapsplan för ett sådant scenario. Resultatet blev att stillastående vatten samlades i området utan någon mekanism för att avlägsna det.
Kommunens utredningar visar att om Bransholmes pumpstation hade uppdaterats enligt rekommendationerna från 1996 och 2001, och om anläggningarna Hull East och Hull West också hade moderniserats, skulle översvämningen ha kunnat undvikas helt.
Vid tidpunkten för översvämningen fanns inga varningssystem för plötsliga skyfall på plats. Även om det fanns ett varningssystem via Floodline som utfärdar översvämningsvarningar, omfattade detta inte varken kraftig nederbörd eller flodöversvämningar.
Ytterligare ett problem var att allmänhetens medvetenhet om översvämningsrisker i regionen var mycket låg, vilket gjorde att många invånare blev tagna på sängen när vattnet steg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online