Aggressivt beteende i klassrummet får negativa konsekvenser för alla inblandade – för läraren, för eleven som stör undervisningen och för resten av klassen. Ett sådant beteende avbryter lektionen och kan i värsta fall eskalera till våld som skadar läraren eller en annan elev. Att förstå konsekvenserna är avgörande för att kunna agera i tid och skapa en trygg lärmiljö.
En studie från Johns Hopkins University från 1998 om aggression i klassrummet visade att barn som agerade aggressivt redan i första klass med stor sannolikhet fortsatte att göra det även under ungdomsskoletiden. Utan hjälp att bryta mönstret förvärrades aggressionen med åren och blev en bestående del av klassrumsmiljön.
Dessutom förvärras de underliggande problemen bakom aggressionen – ilska, fientlighet, frustration och låg självkänsla – allt eftersom tiden går. Detta skapar en ond cirkel där negativa känslor och aggressivt beteende matar varandra, vilket gör det ännu svårare för barnet att komma tillbaka på rätt spår utan vuxnas insats.
När lärare inte agerar snabbt och beslutsamt för att stoppa en elevs aggressiva beteende riskerar de att tappa kontrollen över hela klassrummet. Vissa elever tycker att beteendet är störande, men andra ser det som ett tillfälle att själva ställa till det. Detta blir särskilt problematiskt eftersom läraren då inte kan undervisa och resten av klassen inte kan fokusera på att lära sig. Risken för våldshändelser eller annat skadligt beteende ökar dessutom markant när ordningen har brutit samman.
När en eller flera elever beter sig aggressivt förvandlas klassrummet till en fientlig miljö för alla. Eleverna kan bli rädda för att ställa frågor eller svara på lärarens frågor, av rädsla för att sticka ut och bli måltavla för det aggressiva beteendet. Även läraren påverkas: beroende på hur hen hanterar situationen kan hen bli osäker och alltför försiktig, eller helt upptagen av att övervaka de elever som uppvisar problematiskt beteende – på bekostnad av själva undervisningen.
Konsekvenserna sträcker sig ofta längre än till själva klassrummet. Andra elevers föräldrar kan börja oroa sig för att deras barn går i just den klassen och ifrågasätta skolans förmåga att garantera deras barns trygghet. Skolans rykte kan också skadas av upprepade incidenter med aggressiva elever. Dessutom kan ett barns aggressiva beteende ibland felaktigt tolkas som ett tecken på att läraren brister i sitt arbete, vilket är orättvist mot en lärare som ofta saknar tillräckligt stöd och resurser.
Forskningen är tydlig: ju tidigare aggressivt beteende uppmärksammas och åtgärdas, desto bättre är chanserna att bryta den onda cirkeln. Skolor behöver arbeta systematiskt med tydliga regler, vuxna som ingriper konsekvent samt stödinsatser som hjälper barnet att hantera sina underliggande känslor. På så sätt skyddas både den enskilda eleven, kamraterna och lärarens möjlighet att bedriva en lugn och trygg undervisning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online